Den offentliga sektorn knakar i fogarna. Polisen har låga löner och byter yrke i stället för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Sjukvården kämpar med personalbrist, låga löner och låg produktivitet. Tågen fungerar sisådär på grund av eftersläpande underhåll och stor belastning. Försvaret storlek och utrustning svarar inte upp mot hotbilden utifrån. Tiotusentals människor befinner sig illegalt i landet utanför myndigheternas kontroll. Tullen har inte myndighet och utrustning för att stoppa brottslingar att passera gränsen. Vägnätet i stora delar av landet håller 60-talsstandard.
Då slår regeringen på stora trumman och bjuder in till överläggningar, inte för att åtgärda alla dessa brister utan för att försöka komma till ett beslut om höghastighetståg till en prutat kostnad på 205 miljarder kronor. Trafikverket har visserligen sagt att det kostar 230 miljarder men de kloka politikerna har beslutat sig för att mer än 205 får det inte kosta.
Finns det någon som tror på ett sådant löfte? När banan är byggd till hälften och pengarna är slut någon gång 2030 så blir det naturligtvis extratillskott för att bygga färdigt.
Enligt Miljöpartiet är det bara dumt att prata om pengar i sådan här sammanhang, här gäller det att satsa på miljön och det måste få kosta! Rimligt är väl i alla fall att fråga sig hur stora miljövinster det kan röra sig om ställt mot de stora miljökostnader som ett bygge skulle kosta.
Tidsvinsten på en resa Stockholm – Linköping handlar enligt uppgift om cirka 3–6 minuter till en kostnad på 56 miljarder!
Det finns inget behov av höghastighetståg utan de är bara ett utslag av rikspolitikerna visionära ljusblå drömmar. Se till att den offentliga verksamheten fungerar bra istället för att kasta in landet i ett projekt som kommer att bli en gökunge i statsbudgeten under 25 år framåt i tiden.
Carl Törnblom, Strängnäs