Det måste vara hemskt att vara så diskriminerad i sitt hemland att man väljer att ta sig till de kalla gatorna i Sverige för att be om andras pengar. Det gör ont i mig när jag tänker på vilket tufft liv tiggarna tvingas leva, en hållbar helhetslösning för denna grupp känns allt mer angelägen.
Flera av oss passerar numera förbi tiggarna utan att ens reflektera medan vi fullföljer våra dagliga bestyr. Om man rent hypotetiskt tänker sig att man en dag råkar träffa på sin granne tiggandes utanför systembolaget en fredagseftermiddag skulle nog de flesta av oss reagera kraftigt, och utbrista ”här kan du väl inte sitta?!”. Grannen har det uppenbarligen inte lätt och har således problem som måste lösas. Varför reagerar vi inte på samma sätt om tiggaren kommer från Rumänien?
En överväldigande majoritet av oss, inklusive mig själv, har med goda intentioner passivt accepterat tiggeri som en temporär lösning i en knepig situation. Samtidigt har man av flera skäl känt att situationen är ohållbar.
I höstas fälldes en större kriminell liga för att ha organiserat tigger i Göteborg för att därigenom tjäna pengar på människors utsatthet. Det är inte heller ovanligt med inslag av människohandel och prostitution i sådana här sammanhang. Det blir minst sagt problematiskt när man riskerar stödja brottslig verksamhet genom att skänka pengar i någons kopp.
Ur min synsätt verkar Rumäniens hållning i frågan indikera på en utmärkande nonchalans där man dels vägrar tillkännage att romerna, trots att de tagit sig till Sverige för att under omänskliga förhållanden be om andras pengar, diskrimineras i sitt hemland. Romer vittnar om att de inte ens får delta i den allmänna skolundervisningen och Rumänien avslår aktivt förslag som syftar till att hjälpa de integrera den romska befolkningen i samhället. Landet använder inte ens hela sin tilldelade EU-budget avsedd för att integrera Romer. De har alla förutsättningar för att lösa roten till problemet men väljer att avstå. Ett krav för att tillåtas ta emot övrigt bidrag från EU är enligt mig att landet naturligtvis gör allt i sin makt för att lyfta denna utsatta grupp ur fattigdom en gång för alla.
Att människor dagligen måste tigga ihop sin inkomst är ovärdigt för ett EU-land 2018, det är inte heller lösningen på utsatthet, diskriminering och fattigdom. Tiggerifrågan kräver en helhetslösning omedelbart, inte bara i Eskilstuna utan i hela Sverige. Situationen är ohållbar. Vi måste vara öppna för nya lösningar på nationell nivå.
Marko Biscevic
Första vice distriktsordförande MUF Södermanland och boende i Eskilstuna