Däremot är hon troligtvis inte lika förtjust i Matteusevangeliet, där det beskrivs hur Josef och Maria, strax efter Jesufödelse, flyr ut ur landat, till Egypten, eftersom Herodes vill döda Jesus.
Nu bör inte svensk inrikespolitik, oavsett om det gäller skattesatser, migration eller någonting annat, bygga på tolkningar av Bibelverser. Men när det lackar mot jul finns det skäl att dra sig till minnes att familjer med asylskäl, lika lite som Josef och Maria, är ute och reser för sitt höga nöjes skull, utan för att de vill säkra sina barns framtid.
Därför har Magdalena Anderssons uttalande, om att personer som flyr har större möjligheter om de söker sig till något annat land, fel utgångspunkt (DN, 22/12).
Visst stämmer det att Sverige har haft ett lågt bostadsbyggande under lång tid, vilket försvårar för många att få sin första bostad.
Visst är resultaten i en del skolor under all kritik, vilket inte nödvändigtvis kan lösas genom mer pengar till skolan, utan genom att förbättra utbildningspolitiken, med fokus på kunskaper samt ordning och reda.
Visst tar det alldeles för lång tid innan framför allt lågutbildade kommer i arbete, vilket är ett tecken på att trösklarna bör sänkas och yrkesutbildningarna stärkas.
Men att det finns mycket som kan bli bättre i Socialdemokraternas Sverige, är inte samma sak som att möjligheterna för människor som flyr är mindre här än någon annanstans. Tvärtom lyckas Sverige ungefär lika bra som jämförbara länder. Inte minst nu när arbetsmarknaden är stark och sysselsättningsgraden bland utrikes födda har stigit under de senaste åren.
Dessutom finns det inga självklara andra länder i Europa för flyktingar att bege sig till. På många håll är viljan mindre och signalerna ännu mer negativa än Magdalena Anderssons.
Då hänvisas fler till flyktingläger i närområdena. Där är möjligheterna och framtidsutsikterna definitivt inte bättre än i Sverige.