I sin replik i dag invänder de mot ledarredaktionens syn på kommunsamarbeten och sammanslagningar av kommuner.
De gör det för lätt för sig. Ja, kommunfrågan rymmer en hel del ideologi. Kritik mot maktkoncentration och strävan efter maktdelning är viktiga liberala utgångspunkter. Kommunalt självstyre är en bra sak.
Men av det följer inte att fler och mindre kommuner nödvändigtvis är mer liberalt, ger mer demokrati eller är meningsfullt i andra avseenden. Förutom att ha ett fungerande folkstyre förväntas en kommun leverera service av hög kvalitet, upprätthålla rättssäkerheten och hålla hårt i medborgarnas pengar. Viktiga faktorer här är ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och region, kommunernas ekonomiska villkor men även kommunstorleken.
Det är i dag svårt att hitta någon som vill gå tillbaka till 2 500 primärkommuner som fanns fram till 1950-talet. På samma sätt är det inte självklart att det optimala kommunantalet är dagens 290, i stället för 250 eller 200. Hur kommungränser ska dras får givetvis bedömas utifrån varje kommuns speciella förhållanden.
Kompetensförsörjning är ett problem överallt men är mest allvarligt i små kommuner. Vingåker, som avhandlades i ledaren 4 januari, har påtagliga problem med detta. Kommunen har också Sörmlands högsta skatt, ett av landets sämsta skolresultat samt brottas med en befolkningsminskning.
Sambanden ovan är inte spikraka. En kommuns litenhet innebär dock särskilda påfrestningar och det är knappast en tillfällighet att kommundelningar numera är en död fråga. Eftersom Larsson och Rudengren hör hemma i Strängnäs kommun kan man ta ett exempel därifrån.
2002 utredde dåvarande Kommunförbundet förutsättningarna för Mariefred och Åker att bli en egen kommun. Slutsatsen var att uppbyggnad av en egen kommunorganisation skulle innebära en skattehöjning på 2,60 kronor per intjänad hundralapp. Även om man bortser från utredningens modell, med en väl tilltagen politisk organisation i den nya kommunen, var det svårt att komma under 2 kronor i höjd skatt.
Mariefreds och Åker-Länna församlingar har tillsammans omkring 11 000 invånare. Vingåkers kommun har drygt 9 000.
Demokratin då? Det är lätt att intuitivt se små kommuner som politiska Bullerby-idyller. I verkligheten kämpar många av dem med svårigheter att rekrytera folk till politiska uppdrag. I SCB:s enkäter om medborgarnas syn på det egna inflytandet i kommunen, syns ingen stor skillnad mellan stora och små kommuner, men helhetsomdömet från invånarna i stora kommuner är något bättre.
Kommunsamarbeten är nödvändiga och många gånger naturliga, exempelvis när det kommer till infrastruktur, energi- och bostadsförsörjning. Men olika ad hoc-lösningar med gemensamma nämnder, förvaltningar eller bara överenskommelser som ger den ena kommunens medborgare tillgång till den andra kommunens service, kan göra verksamheten svåröverblickbar och de politiska beslutsvägarna svårbegripliga.
En parlamentarisk utredning går för närvarande igenom kommunernas ansvar och struktur. Där finns frågan om frivilliga kommunsammanslagningar med.