Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) lade före årsskiftet för första gången fram en ingående analys av ett helt år, med 281 tillsynsärenden där myndigheten beslutat om kritik direkt mot vissa läkare eller annan legitimerad personal. I bortåt 40 procent av fallen gick IVO längre, och vände sig till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd med yrkande om indragen legitimation eller prövotid.
Av de allvarliga personärendena handlade totalt cirka 60 procent om hanteringen av narkotiska läkemedel, eller om sjukvårdspersonals egna narkotika- eller alkoholberoende samt brottslighet. Den senare handlade för det mesta om stölder av beroendeframkallande läkemedel när brottet begåtts på arbetsplatsen och om rattfylleri när brottet skett på annan plats.
Det borde inte vara en överraskning att narkotika- och alkoholberoende ibland blir personalproblem i sjukvården, liksom på andra arbetsplatser. Inte heller är tillsynsärendena om vissa läkares narkotikaförskrivning någon stor del av verksamheten hos Inspektionen för Vård och Omsorg. IVO tar årligen emot tusentals klagomål från patienter och anhöriga, och handlägger tusentals andra anmälningar och rapporter om brister och avvikelser inom sjukvård och socialtjänst. Det blir fyrsiffriga tal även för den mindre del av ärendena där inspektionen under ett år kommer med någon form av kritiska påpekanden till vårdgivarna.
Men en varningssignal är resultatet vad gäller felaktig utskrivning av narkotiska preparat. Av de fem läkemedel som det gällde i flest ärenden var två kraftfulla beroendeframkallande sömnmedel och tre smärtstillande preparat med opioider. I båda fallen finns omfattande problem i en rad länder med svårt beroende och narkotikamissbruk.
Två av preparaten var Tramadol och Oxicodon, som båda har en funktion i sjukvården men kräver mycket stor försiktighet. Tramadol är ett växande problem med smuggling och langning som skapar och förvärrar opiatmissbruk, som ofta leder till dödsfall genom andningsförlamning. Oxicodon är det förrädiska läkemedel som spritts ansvarslöst av ett läkemedelsföretag och många primärvårdsläkare i USA och orsakat en epidemi av gravt opiatmissbruk som gett förödande genomslag i dödlighetsstatistiken.
Insikten om de här riskerna är säkert stor i läkarkåren, och antalet IVO-beslut om felaktig förskrivning är inte i sig alarmerande. Cirka 80 procent av fallen gäller förskrivning till patienter. I övriga fall har läkare skrivit recept till sig själva. Sörmlands andel av fallen är dessbättre liten.
Som så ofta är dock frågan vad mörkertalet kan vara. Att IVO får in ärenden kan bero på god vaksamhet hos både andra läkare och apotekspersonal. De senare har en viktig kontrollfunktion och står för åtskilliga anmälningar. Men en kedjas hållfasthet avgörs inte av de många starkare länkarna utan av det mindre antal som är svagare.
Det som hänt i USA visar hur missbruk och dödsfall kan drivas i höjden genom att kriminell langning och oansvarig receptskrivning samverkar. De fall som IVO behandlat har en överrepresentation för läkare som inte arbetar åt landstingen. Fallen finns vanligen i primärvård, inte på sjukhus. Primärvårdsläkare kan vara mer utsatta för hot, påtryckningar och manipulation från missbrukare.
Det IVO:s rapport visar har ofta förbisetts i den politiska vårddebatten. Men rapporten påminner också sjukvården och apoteken om hur viktig deras uppmärksamhet är.