Antingen accepterar hon en regering med SD-stöd och sviker cirka 90 procent av sina väljare, som enligt Novus senaste undersökning, publicerad i SVT, inte vill att deras parti ska förhandla eller samarbeta med SD. Eller så röstar hon nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister och riskerar att få höra att hon, kanske tillsammans med Jan Björklund (L), dödade Alliansen.
Oavsett vilket vägval man anser att C bör göra är det inte svårt att förstå Lööfs dilemma, även om hon varit tydlig med att det inte är aktuellt att rösta ja till en SD-stödd regering.
Men bortsett från beskedskravet mår Centerpartiet, mot vad man kan tro vid en första anblick i den offentliga debatten, bättre än på länge. I riksdagen har det gjort sitt bästa val sedan 1988 och i kommuner och landsting ingår Centern i flest styren av alla partier. Samtidigt är Vänsterpartiet den stora förloraren.
Det betyder att Annie Lööfs parti, sedan valet i september, på många håll har lyckats hålla SD och V borta från inflytande, placerat sig självt i 177 av de 252 kommunstyren som är klara, samt i 16 av 17 landstingsledningar (DN, 5/11). Vanligast är att Centerpartiet ”regerar” med de andra allianspartierna, som i Trosa, men det finns även blocköverskridande lösningar.
I Eskilstuna består majoriteten av C, S och M. I landstinget styr C med S ochVård för pengarna, i Nyköping med S och MP, och i Vingåker med S, KD och MP. På andra ställen samarbetar hela Alliansen med MP, och ibland är det S, C, MP och L.
Enligt kommunforskaren David Karlsson på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet, som uttalar sig i DN, är huvudförklaringen till framgångarna partiets historiska mittenposition. Centerns gruppledare i Eskilstuna, Arne Jonsson, tror att samarbetsviljan med båda blocken inger förtroende, vilket inte bara gäller lokalt. Under 1950-talet satt C i en koalitionsregering med Socialdemokraterna och två decennier senare var partiet med och bildade borgerliga regeringar.
Den flexibiliteten är en styrka som C bör dra nytta av om de vill spela en lika stor roll i 2000-talets regeringsbildningar som historiskt och i kommuner och landsting. Det märks inte minst i dag, när det bara finns en regeringskoalition som kan slutas utan Centerpartiets godkännande: S och M. Den har visserligen inte egen majoritet, men skulle sannolikt få igenom sin statsministerkandidat och sina budgetar i riksdagen.
Det är dock en lösning som de inblandade partierna viker för krissituationer, och alla andra tänkbara och halvtänkbara alternativ kräver att Centern antingen ingår i regeringen, fungerar som stödparti eller tyst accepterar genom att inte rösta emot.
Det ställer stora krav på ett parti som har gått till val på att hålla gränsen mot högerflanken.