Tidningen ringde Emma på onsdagen efter att Radiosporten precis publicerat en intervju där hon förklarade varför hon, efter lång betänketid, lagt av.
‒Efter min tredje knäskada har det gjort ont även i vardagen, inte bara som elitidrottare, och när jag känt så har det ändå blivit ganska enkelt, sa högersexan från Mariefred då.
Men den tidigare Mariefreds- och Gökstensspelaren hade knappt avslutat intervjun innan funderingarna tog fart igen.
‒Jag hade aldrig sagt till någon utomstående att jag slutat förut och att jag påstod att det varit enkelt är nog för att jag sysselsatt mig med så mycket annat och inte varit i hallen. Men nu när jag kom in här, Skuru har ett läger för ungdomar, och jag fick såna endorfiner bara av att känna på bollen.
Så ... du har slutat, med en liten gardering ...?
‒Ja. Senast jag opererade mig la läkaren in extra ledband för att stabilisera knät ytterligare. Så jag fick extra stora ärr bara för att det skulle hjälpa mig att komma tillbaka till handbollen vilket var tanken då.
‒När jag nyligen var på återbesök lät läkaren förvånad över att knät och korsbanden var så stabila som de var. Det kan bli något mer ingrepp och skulle det göra att smärtan i vardagen försvinner ... jag vill ju verkligen spela handboll.
Vad är det för vardagsbesvär du haft?
‒Allt möjligt. När jag joggar, om jag sitter för länge i samma position, det kan bli låsningar i knät när jag reser mig ur soffan och så vidare.
Men under tidningens telefonintervju med Emma råder det inget tvivel om att hon ändå hyser något litet hopp om att få spela igen.
‒Det låter helt sjukt men jag saknar till och med skrubbsåren som svider så mycket när man duschar efter en match ...