I dag vaknar Sverige i chock. Det är en sorgens dag och jag tror att vi alla har väntat på den. Detta var dagen då terrorn klev in i våra liv och i vårt medvetande - på riktigt. Det skedde här och inte i ett land långt borta, så långt bort att vi kan avskärma oss, inte låta det tränga in.
I går attackerades vår demokrati på öppen gata när en lastbil mejade ner människor på Drottninggatan i Stockholm. Terrorn slog till mitt i Sveriges hjärta, på en plats där många lediga strosar, dit turisterna hittar och där människor arbetar.
Minst tre personer är döda och många fler blev offer för en ondska vi har svårt att få grepp över. Polisen söker efter en person som kan ha med attacken att göra. Om det är gärningsmannen återstår dock att se.
Varför detta terrordåd skett vet vi inte heller, men vi vet vad detta får för konsekvenser för oss alla och många känner en stark rädsla inombords.
Rädslan förlamar, den väcker starka känslor och riskerar att driva oss över kanten till det som är rätt och riktigt.
Ropen på hämnd kommer snart.
Men vi måste besinna oss. För kaos är precis det som är syftet med en attack. Gärningsmännen vill skapa rädsla, panik och förvirring. De vill att du ska reagera på precis det sätt du gör. De vill att du ska leta en syndabock. Det spelar terroristerna rakt i händerna - målet uppfyllt.
I dag ska vi i stället sörja med alla dem som förlorat någon när och kär. I dag ska vi sörja med dem som vaknat utan en mamma, pappa, syster eller bror i livet. I dag ska vi tänka på döden.
I dag ska lyssna på det polisen ber oss att göra och i dag ska vi ägna dagen åt att vara nära vår familj och våra vänner.
Vi ska framförallt inte låta de onda krafterna manipulera oss att göra det de vill att vi ska göra.
I dag är inte en dag för hämnd.