Under två terminer har jag pendlat till Stockholm en gång i månaden. Som lantortsbo (för det är kanske så stockholmarna ser mig) har jag noterat och lärt mig mycket om hur saker och ting går till i huvudstaden. Det är en jättefin stad, med närhet till både sjö och skog. Det är kul att åka dit i bland, men ofta är det lika skönt att åka där ifrån.
Under mina 20-talet pendlarresor till Stockholm med tåg noterade jag att det ofta är knäpptyst i vagnarna. Alla sitter med sina läsplattor och mobiler, några jobbar, andra tittar på film, spelar spel eller bara slö scrollar på sociala medier. Två gånger hörde jag människor sitta och prata med varandra. Jag har hört barn som påkallar uppmärksamhet från sina föräldrar som sitter och glor i mobilen.
Att åka bil i rusningstrafik är inte så farligt. Allt står ju i princip still. Att gå på trottoaren, eller ännu värre att cykla på cykelbanorna är så nära kamikazepilot man kan komma.
Om man inte kastar sig åt sidan likt en överladdad slalomåkare så blir det en krock. Först mot slutet av min pendlingsperiod fick jag lära mig att det är vänstertrafik för gående på Stockholms Central. Varför det undrar jag och är det bara jag som inte känt till det? Inte för att jag tror att det finns någon generell högerregel för oss gångtrafikanter på andra ställen, men om jag måste välja sida om jag möter någon, så försöker jag nog hålla mig lite till höger. Men på stationen är det alltså vänstertrafik som gäller. Är det lika dant på alla järnvägsstationer?
Som ni märker är jag inte så belevad när det gäller hur man beter sig i storstäder. Tacka vet jag en stig i skogen. Där kan man mötas på vilken sida som helst och där kan man sitta och samtala eller bara vara i tystnad.
Till helgen kanske vi åker en sväng till Stockholm och det blir nog lika skönt att åka där ifrån den här gången med.