Den andelen, sysselsättningsgraden, lyfte ovanför 80-procentsstrecket mot slutet av mandatperioden 2010-14. Jämfört med alla andra EU-länder har därför Sverige nu en klar topposition vad gäller människor i arbete.
SVT:s Aktuellt presenterade i helgen detta som en toppnyhet. Det lät som att de tänkte att de hittat något som var okänt för de flesta. Så kan det faktiskt vara.
Statistiska Centralbyrån (SCB) har visserligen rapporterat om en sysselsättningsgrad på över 80 procent oavbrutet månad efter månad under mer än två och ett halvt år. Det varierar en del mellan årstiderna, men i senaste Arbetskraftsundersökning, för januari, var det efter rensning för säsongvariationer, 81,3 procent. SVT redovisade det kvartal där mycket av sommaren 2016 ingick, och andelen var då 82,1 procent.
Det här säger något viktigt om svensk arbetsmarknad och om resultatet av många års politik. Länge såg 80-procentsmålet, som först tillkom under Göran Perssons statsministertid, ut att vara närmast omöjligt att nå. Dessutom kom den internationella krisen 2008-09.
Men likväl förbättrades situationen bit för bit. Sedan några år ligger resultatet stabilt över 80 med en fortsatt långsam ökning. Här i tidningen har det stått om detta åtskilliga gånger. Men ytterst sällan har det varit en märkbar riksnyhet. Ett av de viktigaste positiva resultat som företag, arbetsmarknadsparter och politik uppnått har inte riktigt behandlats som en statshemlighet – men har påfallande sällan uppmärksammats efter förtjänst.
En viktig förklaring till Sveriges stärkta ställning är graden av jämställdhet mellan könen. Framstegen grundlades med särbeskattning från 1970-talets början och åtföljande barnomsorgsutbyggnad och föräldraförsäkring. Kvinnor är inte som i en del andra länder till stor del ställda utanför arbetslivet. Pensionsreformens stimulans till arbete betyder också en hel del.
Även om skillnader mellan utlandsfödda och inrikes födda är rätt stora har många, män och kvinnor, blivit yrkesverksamma efter att ha invandrat. Utbildningsnivå och genomslag för det kvinnliga yrkesarbetet släpar efter i flera invandrargrupper, och det kräver ihärdighet att få bort trösklarna. Men det är inte alls en omöjlig uppgift. Sveriges nuvarande sysselsättningsgrad hade aldrig kunnat nås om det fungerat så illa som de värre olyckskorparna kraxar om.
Varför då så tyst om ett resultat som är internationellt sett mycket bra? Det handlar inte bara om att hälsan tiger still, medan det som går fel lättare blir nyheter.
Oviljan har på många håll varit stor att säga något gott om den framgångsrika ekonomiska politiken och jobbskatteavdragen åren 2006-14. Samma med den långa tid dessförinnan då en grund lades med en rad reformer av skatter, pensioner och annat. Rader av intresseorganisationer och missnöjesodlare har varit helt inriktade på att framställa utvecklingen som dålig, med välfärdsbrister och ojämlikhet, när det i själva verket under en följd av år blivit stigande reallöner och ökande sysselsättning.
När många intresseorganisationer och delar av nyhetsrapporteringen på riksplanet sprider tystnad om viktiga framgångar och deras orsaker kan det bidra till att samhällsklimatet förbittras och förråas. Sådant är allt mer riskabelt i den situation vi hamnat i internationellt, med tilltagande extremism.
En annan risk är att intresset flyttas bort från det som behöver göras för att hålla en positiv utveckling vid liv – inte minst i fråga om skatter, skola och näringslivsklimat. I stället kan det bli ett förlamande klagande på sådant som i själva verket bidragit till framsteg och till en stabilare välfärd.
Så även om SVT var sent ute var det bra att de till sist satte ljuset på en god nyhet som inte var färsk.