Men överenskommelsen, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade på måndagen och som sannolikt kommer att stödjas av åtminstone Vänsterpartiet och Centerpartiet, är långt ifrån dålig, även om man alltid kan invända mot detaljer.
I korthet går den ut på att ensamkommande som kom hit före den 24 november 2015, och som inte har dömts för något brott, ska kunna söka tillfälliga uppehållstillstånd, förutsatt att de studerar eller har för avsikt att studera på gymnasienivå eller motsvarande. Efter avslutade studier har de ett halvår på sig att hitta en försörjning, om de vill stanna i Sverige.
Ifall förslaget, som ska hanteras av riksdagen nästa år, hade presenterats utan någon särskild orsak, hade det varit anmärkningsvärt att föreslå specialregler för en enskild grupp. Grundprincipen måste alltid vara att liknande fall ska behandlas lika.
Men nu var ingenting normalt i flyktingfrågan 2015. Först kom det fler asylsökande än någonsin tidigare, vilket ledde till att handläggningstiderna blev ovanligt långa. Därefter presenterades plötsligt en tillfällig lagstiftning, som året efter klubbades igenom trots stark kritik från flera remissinstanser och som kraftigt ströp folks möjligheter att få asyl.
Det säger sig självt att en sådan tvärvändning gör att människor hamnar i kläm. I det här fallet bland annat ensamkommande ungdomar, som i flera fall hade fått stanna under normala omständigheter.
Dessutom har de långa handläggningstiderna gjort att många hunnit rota sig i Sverige, kanske känner de sig mer hemma här än någon annan stans, och måndagens förslag från S och MP kan klassas som övergångsregler. Alltså som ett välbehövligt andrum för unga som under lång tid har mått fruktansvärt dåligt.
Däremot kan man verkligen fråga sig om tillfälliga uppehållstillstånd på runt fyra år är den bästa vägen att gå. Vad händer när det runt år 2022 finns nästan 10 000 personer i 23-årsåldern med tillfälliga uppehållstillstånd, som har bott i Sverige sedan de var tonåringar? Att kasta ut dem om de är arbetslösa, när de verkligen har hunnit rota sig, kanske till och med fått barn, är extremt inhumant. Så inhumant att det sannolikt inte kommer i fråga.
Därför vore det lika bra att ge ungdomarna permanenta uppehållstillstånd direkt, för att ta bort det orosmoln som studie- och arbetsvillkoret innebär. Inte minst eftersom Lärares yrkesetiska råd anser att lärares bedömningar och betygssättning inte får ligga till grund för beslut om tillfälliga uppehållstillstånd, vilket studievillkoret innebär.
Med det sagt är ett tillfälligt andrum bättre än ingenting. Däremot bör Sverige lära av sina misstag.
Om flyktingpolitiken ska ändras måste det ske under ordnade former, där man lyssnar på remissinstanserna och tar hänsyn till de humanitära konsekvenserna.