På flera håll är de på offensiven, med polisstatens och propagandas metoder.
EU-parlamentets Sacharovpris är en årlig markering till stöd för dem som, ofta under stora risker,arbetar för frihet och mänskliga rättigheter. Priset delas ut i slutet av oktober. Dawit Isaak, författare, kulturjournalist och svensk medborgare, är en av årets tre ”finalister”. Han bodde förut i Västsverige, där hans familj nu bor. Han arbetade på Setit, en av de tidningar som fanns då Eritrea under några år hade pressfrihet och var på väg mot fria riksdagsval.
När regimen stoppade valen och krossade all oberoende press låstes han in, eftersom han verkade för demokrati och för det fria ordet. Det var 2001, och Sverige har ännu inte lyckats få honom fri.
Dawit Isaak har varit på tal förut som mottagare av Sacharovpriset. 2009 var han en av de tre i slutomgången. Alla EU-parlamentets svenska ledamöter, utom de från SD, har föreslagit honom igen, med stöd av EU-parlamentets socialdemokratiska grupp. Att ge honom priset skulle ge internationellt eftertryck åt kravet på hans frigivning, men också bli en markering från EU mot försök att tysta press och andra medier.
Dawit Isaak är självfallet inte den ende värdige kandidaten i en tid då förtrycket tar sig många former och har flera ideologiska färger. De senaste tolv åren har pristagarna tio gånger varit förkämpar för frihet och framsteg i Mellanöstern, Iran och Pakistan. De två övriga har verkat i Kongo och Kuba. Årets båda andra slutkandidater är latinamerikanska.
Det har dock länge varit dags för Dawit Isaak. Fängslandet av den svenske medborgaren belyser ett tilltagande problem när auktoritära regeringar blivit än mer hårdföra. Odemokratiska styren gör godtyckliga arresteringar av politiska skäl och vägrar sedan att ta hänsyn till dubbelt medborgarskap. Sverige har fler liknande fall, en fängslad medborgare i Kina och (se nedan) ännu en i Turkiet.
Detta är Sverige inte ensamt om. Nyligen dömdes en finländsk medborgare, Ayla Albayrak, anställd på den stora tidningen Wall Street Journal i New York, till två års fängelse i Turkiet. Det påstådda ”brottet” var en vanlig nyhetsartikel, om strider mellan regimtrupper och kurdisk gerilla i östra delen av landet. Hon hade dock tur. Hon var på hemmaredaktionen i rätt tid, och dömdes i sin frånvaro.
Värre ser det ut i ett annat fall, där en tysk, Peter Steudtner och en svensk, Ali Gharavi, hålls häktade i Turkiet tillsammans med bland andra Amnesty Internationals lokale Turkietchef, efter att ha medverket vid ett seminarium.
I vart fall Turkiet försöker missbruka polissamarbetet i Interpol för att fånga in politiska flyktingar som är på resa, och inte är kvitt sina gamla medborgarskap. Här behövs skärpt uppmärksamhet från demokratiernas sida.
Dessutom ska man se upp för korttänkta krav, från bland annat moderat håll, om att börja riva i Regeringsformensstrikta skydd mot att bli fråntagensitt svenska medborgarskap. Detta införde riksdagen i grundlag bland annat för att skydda just politiska flyktingar som ofrivilligt förblivit medborgare i diktaturländer.
Något som gör diktatorer kaxigare och ökar riskerna ute i välden, för både journalister och andra, är att USA:s presidentDonald Trump föraktar och nedvärderar just det fria ordet och det skydd det amerikanska rättssystemet gett pressfriheten. Härom dagen twittrade han om att dra in sändningstillståndet för NBC, en av USA:s ledande nyhetskanaler i tv. Det kan han nu inte göra. Men varje sådan signal är en uppmuntran till frihetens fiender runt hela klotet.