I februari drog den dåvarande listettan tillbaka sin kandidatur efter att ha avslöjats med att ha gjort bland annat främlingsfientliga inlägg på sin Facebooksida.
Nytt förstanamn blev Mårten Grothérus. På onsdagen hoppade även han av. Orsaken är att han har fått strafföreläggande för tre fall av hemfridsbrott.
Båda avgångarna är resultat av Katrineholms-Kurirens avslöjande.
Liberalerna i Katrineholm har nu en brant uppförsbacke. Väljare ska övertygas om att ge sitt förtroende till ett parti som inte har ordning på sina kandidater. Även om Liberalerna mot förmodan lyckas bli största oppositionsparti – bortsett från SD – är det inte självklart att en tredjehandsledare kan förvänta sig att bli vald till oppositionsråd.
Hur har det kunnat bli så?
Det finns väsentliga skillnader mellan de två avgångarna. Valet av den förra listettan kan ha varit en blunder men mer sannolikt beror det påren vårdslöshet från partiet. Politikerns Facebookskriverier gick flera år tillbaka och låg öppna för alla att se.
I Grothérus fall är det annorlunda. Han begick visserligen de olagliga handlingarna i februari 2017 och februari 2018. Men inget tyder på att han visste att han var misstänkt för brott när han i april utsågs till att toppa Liberalernas kommunlista. Inte heller hade partiet någon möjlighet att få fram dessa uppgifter. Nämnas bör även att det inte handlar om ett grovt brott, även om det med råge passerar den gräns som måste diskvalificera en person från politiska förtroendeuppdrag i närtid.
I fråga om brottet och dess följder faller hela ansvaret på Grothérus själv, där hans senaste fel är att han inte berättade för partiet om strafföreläggandet omedelbart när han fick det i juni. Det hade gett Liberalerna ett litet, men ändå ett reellt manöverutrymme i stället för att behöva krishantera i valrörelsens slutskede.
Samtidigt kommer inte partiet undan ett ansvar för Grothérus historia. Vid två tillfällen har Liberalerna placerat personer som inte tidigare har haft några tunga uppdrag som listetta. Det må låta som efterklokhet, men efter ett första misslyckande hade det varit klokt att använda både hängslen och livrem. Exempelvis hade Ewa Callhammar kunnat sätta sina landstingsambitioner på paus för ännu en mandatperiod som gruppledare i Katrineholm, i väntan att en ny förmåga växer in i ledarrollen.
Och det ärnågot sådant som krävs av Liberalerna nu. Att en veteran som har klivit av politiken, är på väg ut eller har gått vidare återvänder för att ge partiet stadga efter en turbulent tid.
Långsiktigt finns det inga andra vägar än bättre återväxt. Lär av andra lokala partiorganisationer och andra partier. Kanske behöver de politiska arbetsformerna förändras – vilket då är en fråga för hela den politiska organisationen – så att människor lättare kan kombinera ett förtroendeuppdrag med livets övriga åtaganden.
I annat fall kan de problem som redan har drabbat små partier i små kommuner snart vara i Katrineholm, som innebär att etablerade partier inte har några kandidater att sätta upp på listan.