Så sa Ulf Kristersson i sitt installationstal på extrastämman i oktober. Fin ambition. Men hur fungerar det i praktiken?
I en intervju i Aftonbladet i lördags efterlyste Löfven en mer, som han ser det, rättvis beskattning som bättre fångar in tillväxten av kapital hos de rikaste. Hur det skulle gå till var statsministern vag med. Men ordet ”förmögenhetsskatt” yttrades av journalisten och Löfven sa inte nej utan ”vi återkommer”.
Därmed var det igång, motsatsen till det som Kristersson efterlyste. Dagens Industri ringde hans partikamrat Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson. Vad tror du Löfven menar, frågade tidningen. ”Jag tolkar Stefan Löfven som att han visar korten”. Och vidare: ”Det han öppnar för är ju förmögenhetsskatt, och det är uppenbart att den ska vi aldrig ha tillbaka, den kommer att driva entreprenörer och företag ut ur landet.”
”Moderaterna, partiet för de redan rika sedan 1904”, replikerade Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Anders Ygeman, på Twitter.
Så hjälptes M och S åt att döda en debatt som kunde ha blivit meningsfull.
Det hade varit bättreom alla hade låtit bli att, åtminstone i ett första skede, ifrågasätta sin motståndares uppsåt, om alla hade bemött den andres bästa argument med egna sakargument.
För även om Löfven var vag och möjligen på väg i fel riktning, öppnade han dörren till en intressant diskussion. Är dagens beskattning av privatpersoner rättvis? Är den effektiv sett till målet att få svensk ekonomi att växa?
De svenska skatterna på höga löner – inkomster som uppstår till följd av egna insatser – är betydande och bör vara lägre. Samtidigt måstedet göras mer för att stänga kryphålen för en del av de allra rikaste. I dag kan exempelvis delägare i advokatbyråer och revisionsfirmor ta ut lön som vinstutdelning och betala mindre i skatt än löntagare.
Förmögenhetsskatt ser bra ut på pappret, då den kommer åt väldigt mycket av sådana värden som skapats på annat sätt än genom egna arbetsinsatser. Ett problem är dock att kapital kan föras ut ur landet. Ett annat problem är svårigheter att värdera företagskapital på rättvist sätt. Om man i stället låter bli att beskatta aktier i onoterade bolag ger man rejäl skattelättnad till de rikaste hushållen. Det var den här typen av orimligheter som ledde till att förmögenhetsskatten övergavs.
Tyvärr har en annan träffsäker och från effektivitetssynpunkt bra skatt, fastighetsskatten, vridits i orättvis riktning. Denna ledarsida är medskyldig. Vi välkomnade förändringen men har nu tänkt om.
Nyttjandevärdet av att bo i ett påkostat hus beskattas inte. Dagens fastighetsskatt (-avgift) har ett lågt maxbelopp. Nybyggda hus slipper skatt i 15 år. Det betyder att ju dyrare hus desto lägre skatt som andel av husets värde och i praktiken oftasom andel av inkomsten. En omfördelning från låg- till höginkomsttagare, om man så vill.
Partierna bör förhålla sig till denna skattepolitiska verklighet: Föreslå ändringar. Försvara dagens ordning. Men se de principiella och praktiska frågorna och debattera i sak, i stället för att ständigt söka den enklaste poängen.