Även om pappan friades i tingsrätten och det är oklart hur turerna gick, står det klart att båda föräldrarna sökte upp läraren i lärarrummet eftersom de var förbannade över att sonen fick slutbetyget B, inte A, i religion.
Vidare vet vi att situationen är långt ifrån unik. Många lärare och rektorer vittnar om att föräldrarnas förväntningar har eskalerat. Det märks exempelvis i Lärarnas Riksförbunds enkät, där sju av tio lärare uppger att de har utsatts för påtryckningar från föräldrar, framför allt vad gäller undervisningens upplägg, läxor och betygssättning.
”Det är inte ovanligt att föräldrarna kommer och säger att ’mitt barn behöver ett A’ – som om det är någonting man bara kan få utan att förtjäna,” säger en kollega till den aktuella läraren och bilden bekräftas av rektorn (DN, 10/3).
Lyckligtvis är det ovanligt med våld. Hoten, som ökar, kommer vanligtvis via samtal, mejl och sms.
En lärare som Katrineholms-Kuriren berättade om i veckan har skyddat telefonnummer, efter hot med motiveringen att han förstör barnen när han framställer homosexualitet som naturligt. När en lärare i södra Sverige för några dagar sedan samlade in elevernas mobiltelefoner, kallade en elev henne för ”hora”, varpå eleven avvisades från klassrummet av en annan lärare som polisanmäldes för ofredande av föräldrarna.
Två andra trender som Lärarnas Riksförbund vittnar om är att föräldrar använder Skolinspektionen och Barn- och elevombudsmannen för att pressa rektorer att flytta personal samt bildar föräldragrupper som utvecklas till drev mot specifika rektorer och lärare.
Det har gått så långt att skyddsombud satt skyddsstopp – alltså stängt en arbetsplats på grund av att det finns allvarliga hälsorisker för de anställda – på delar av skolors verksamhet, eftersom föräldrar hotar, anmäler och skapar drev så att lärare vägrar att gå till jobbet (SvD, 1/2-2018).
Här är det dags att trycka på paus. Givetvis har föräldrar rätt att reagera om någonting i skolan inte fungerar. Som att barnet blir mobbat, inte får stöd eller att stöket i klassrummet är så allvarligt att ingen får studiero.
Men syftet har aldrig varit att anmälningar ska kunna användas som påtryckningsmedel för att få igenom sin vilja till varje pris. Därför är det bra att hovrätten förra året dömde en mamma för hot mot tjänsteman, efter att hon hade skickat aggressiva mejl till en lärare.
Det är för tidigt att kalla domen för prejudikat, men många föräldrar bör fråga sig vad de sänder för signaler när de skriver otrevliga meddelanden och kräver snabba förändringar, för att någonting inte faller just dem eller deras barn i smaken. Eller när de visar att det är i sin ordning att tjata och till och med hota för att få högre betyg. Eller drar till med hot om anmälan, alternativt skapar ett drev mot enskilda.
Vore det inte bättre att redan i början av terminen diskutera med barnet vad han eller hon kan göra för att plugga sig till ett A? Kanske hejda sig innan man trycker på ”skicka”, åtminstone överväga att det kan finnas en annan version än barnets och vårda språket för att föregå med gott exempel?
Och angående drev och hot – är det så du vill bli behandlad om någon är missnöjd med hur du sköter ditt jobb?
I annat fall är det dags att tänka om. I tisdags kom nyheten att andelen behöriga lärare i grundskolan har minskat till 70,5 procent och Skolverket beskriver läget som allvarligt.
Tror ni att siffran kommer att öka eller minska om det är fritt fram för föräldrar att storma in i lärarrum och kräva att just det egna barnet får högsta betyg?