Därför vill kommunavdelningarna i Eskilstuna och Nyköping ”gå före” och utreda ledarsidan tidigare har skrivit om, definieras hedersförtryck bland annat som ”normer gällande begränsningar och kontroll avseende sexualitet, relationer och kroppsliga uttryck”. Att tvinga en flicka att bära slöja kan vara en del av förtrycket, men i dessa fall är det livssituationen, inte huvudduken, som är problemet.
Dessutom är hedersförtryck inte enbart knutet till islam, utan finns även bland exempelvis kristna och ateister. Det betyder att ett slöjförbud riskerar att förstärka fördomar om hedersförtryck och därmed bidra till att fokus inriktas på fel saker samt öka risken för att hedersutsatta som faller utanför ”mallen” missas.
Om Eskilstunas moderater och sverigedemokrater, som snabbt gick ut och backade slöjförbudet, verkligen vill göra någonting för att hjälpa hedersutsatta, bör de därför satsa på helt andra åtgärder än att införa klädkoder. Ett första steg är att tillsammans med övriga sörmländska kommuner beställa en liknande kartläggning som Örebro universitet har gjort för Stockholm, Göteborg och Malmö, för att se hur utbredd hederskulturen är här, vilka uttryck den tar sig och därefter upprätta handlingsplaner. Andra åtgärder, som föreslagits av L i Eskilstuna, är utbildning av personalen och ökad samverkan mellan kommunen och andra organisationer.
Det här låter kanske inte lika slagkraftigt som att förespråka ett förbud mot Sveriges mest omdebatterade tygstycke.
Å andra sidan är det sällan de populistiska förslagen, som ger störst rubriker, som fungerar.