Till avslutningen av vinter-OS i Sydkorea i februarikan Ryssland plocka fram sin nationsflagga igen. Ryssland kan sedan delta i olympiader som om det statligt organiserade fusket och manipulationen av dopingprover vid Sotji-OS 2014 aldrig hade ägt rum. Det är dock en skillnad mot sommarolympiaden i Rio 2016. Då gjorde Internationella Olympiska Kommittén (IOK) så lite som möjligt och överlät avstängningsbeslut till specialförbunden. Nu har dock Ryssland som nation blivit avstängd, men inte längre än till avslutningsdagens morgon. En del ryssar får tävla i alla fall, men under den olympiska flaggan.
Det är ett slags skamstraff. Pinsamheten för den ryska idrotten och den ryska regimen är helt och hållet självförvållad, i vart fall vad gäller president och regering i Moskva samt säkerhetstjänsten FSB (ex-KGB). I Ryssland finns dock små möjligheter att offentligt lägga skulden där den främst hör hemma – hos den politiska ledningen. I den är idrottsministern en av president Putins nära bekanta från tiden då de var med och styrde S:t Petersburg.
I en högljudd kritik mot IOK i flera ryska medier framställs utredningen om fusket som en politisk aktion från väst. Försvaret av fiffel och båg blir en del av ett nationalistiskt hojtande. Utrymmet för oberoende och kritisk nyhetsförmedling i Ryssland är nu så kraftigt inskränkt att det är svårt eller riskabelt att sätta ljuset på vad som faktiskt pågått och hur den högre politiska ledningen varit inblandad.
IOK kunde nu inte undvika att göra en markering, när en så detaljerad bevisning kunnat sammanställas. Laboratoriet i Moskva som skulle arbeta för den internationella antidopningsorganisationen WADA var i själva verket underställt det ryska idrottsministeriet, och förfalskade systematiskt provresultat. Under vinter-OS fanns inte tid till det, och den statliga ryska säkerhetstjänsten FSB etablerade sig då i samma byggnad som Sotjis dopningslaboratorium. Genom ett hål i väggen bytte man ut prover från ryska idrottare som var med på en särskild lista över dopade. FSB tog bort förseglingarna och fyllde rören med lagrad, ren urin, från samma idrottare.
Den ryske idrottsministern Vitalij Mutko och hans biträdande minister Jurij Nagornych blev portförbjudna på kommande olympiader. Det verkar inte tas så hårt i Kreml, där de kan se att IOK tagit lindrigast möjliga beslut i en situation där den ryska statsledningen skämt ut sitt eget lands idrott. Vitalij Mutko har efter fusket i Sotji belönats med befordran till biträdande rysk premiärminister. Han är också ordförande för organisationskommittén för fotbolls-VMi Rysslandi sommar, och internationella fotbollsförbundet FIFA kommer av allt att döma utmärkt överens med honom och den ryska regimen i övrigt.
De internationella idrottsorganisationerna är inte ensamma om att vara arenor där polis- och maffiastaters företrädare kan agera med föga motstånd, och där mutor kan väga tungt i beslutsprocesser. Det västliga bankväsendets bakgårdar har, liksom en del slags fastighetsföretag, advokat- och konsultbyråer, blivit stödfunktioner till penningtvätt och förvaltning av stöldgods i mångmiljardklassen, ofta med personer ur det ryska systemet som kunder.
Det borde bli ett slut på flatheten i svensk och internationell idrottsrörelse mot sådana figurer som Vitalij Mutko – i flera år styrelseledamot i FIFA. Men än viktigare är en bättre renhållning i kreditväsende och i politikens skumma hörn, där oligarker kring Putin uppenbart haft besvärande nära kontakter i Donald Trumps nära omgivning och där Putinsystemets energisektor knutit upp en del tyska och österrikiska politiker.