På den ena sidan finns förtvivlade föräldrar med funktionshindrade barn, som påverkas av nya regeltolkningar. På den andra står rikspolitiker, som har sett kostnaderna för assistans öka från 11 till 25 miljarder kronor per år mellan 2000 och 2015, samtidigt som flera fall av fusk uppdagats.
Åtgärden blev att strama åt och tillsätta en utredning som presenterades i januari. Detta beskrevs inte som en besparing. Regeringen hade bara uppmanat Försäkringskassan att bryta kostnadsutvecklingen. Men i praktiken förlorade över 800 personer sin assistans från Försäkringskassan på tre år (Svenska Dagbladet, 10/1).
Nu ska delar av det striktare regelverket rullas tillbaka. Det meddelade regeringen på torsdagen. Från1 juli klassas andning och sondmatning som grundläggande behov, som ger rätt till personlig assistans.
Även om ändringen är vettig är det dels häpnadsväckande att regelverket möjliggjorde en juridisk tolkningså att dessa två inte ingår. Dels kommer svängningen onödigt sent.
Redan för cirka 1,5 år sedan, i oktober 2017, varnade Försäkringskassan för att tusentals personer med personlig assistans kunde få färre stödtimmar efter en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, varpå regeringen försökte dämpa, men inte ta bort, effekterna.
I december samma år meddelade Försäkringskassan att fler fick avslag på sina ansökningar och Socialstyrelsen flaggade för att de strängare reglerna drabbade barn i högre grad än vuxna.
Därför kan regeringen inte skylla på okunskap. Informationen om vilka försämringar som domar och skrivningar skulle leda till för familjer som ofta lever under pressade villkor fanns svart på vitt.
Det bör regeringen ha i bakhuvudet nu när statsråden precis har fått den nya LSS-utredningen i sin hand. Den innehåller flera förslag som föreslås bli verklighet 2022 och en hel delär riktigt bra (dock inte att kommunerna får hela ansvaret för barn).
Däremot bör ingenting sjösättas förrän remissinstanser har fått vända på nyheterna både en och två gånger. Ingen konsekvens får komma som en överraskning.