De skadar ett liberalt ekonomiskt system. De förvärrar också hotbilder mot fria länder – inte bara genom undergrävda skattebaser. Kriminalitet samt terrorism och diktaturstater drar nytta av "paradisen"
Mot allt detta behövs fortsättning och förstärkning av det internationella samarbete som till sist kom i gång efter terrorangreppen 11 september 2001, och sedan trots mycket segt motstånd utvecklats inom OECD och EU. Vad som däremot gör skada är det som Donald Trump och dennes spegelbilder på vänsterkanten står för: nationell inskränkthet och angrepp mot marknadsekonomi och handel.
Även hälarstaterna har sina klasskillnader. Panama, som figurerade i ett tidigare uppmärksammat avslöjande av brevlådeföretag och skumrask, är en av de sjaskigare. Den ansedda Süddeutsche Zeitung i München fick tillgång till mängder av material från en stor juristfirma som assisterar med fiffel och båg.
Söndagens ännu större avslöjande gäller hela 19 bolagsregister på ett större antal hälarholmar, samt Libanon och det illa beryktade EU-landet Malta. Dessutom omfattas ytterligare två av det speciella slag av juristfirmor som administrerar andra företags och privatpersoners "off-shore-bolag". Även nu har Süddeutsche Zeitung samarbetat med ett stort antal redaktioner i att granska ett enormt material och sålla ut sådant som är av allmänt intresse.
Denna gång gäller det flottare juristföretag, med ofta flottare kunder och en blandning av fullt lagligt och det som dåligt tål dagsljus. De oftast små länder som i olika grad erbjudit skatteflyktsmöjligheter och dolda ägarförhållanden har dragit till sig en blandning av allt från ansedda storföretag till narkotikabaroner och oligarker från kleptokratbehärskade länder.
Många av "paradisen" har uppkommit genom att länder med stora finansmarknader men till stor del oreformerade skattesystem har erbjudit kryphål för att i tidigare kolonier och andra smånationer kringgå de skattesystem som de inte förmått reformera på hemmaplan.
I andra fall har småstater specialiserat sig på att locka till sig kapitalförvaltning eller provisionsinkomster genom ytterst låga skattesatser, stark sekretess eller konstlade specialregler som utformats för att stimulera att patent- och varumärkesintäkter flyttas till länder där berörda företag inte har någon egentlig verksamhet. En rad stater, till och med inom EU, har systematiskt snyltat på länder som USA, Tyskland och Sverige, där det finns många avancerade, högproduktiva företag.
Dessa snyltarsystem har sedan attraherat diverse personlig och bolagsmässig skatteplanering, även en del sådan som är både legal och försvarlig, exempelvis hos personer som yrkesarbetar i flera länder och skattar i dem alla, enligt de dubbelbeskattningsavtal som gäller. Men i hög grad har "paradisen" givit förmånliga förhållanden för kriminella, för diktaturstaters affärsintressen och för samhällsekonomiskt kostsamma snedvridningar av företags uppträdande.
Fortsatt uppstädning av dessa missförhållanden är angelägen. En hel del har gjorts, bland annat måste alla bolagsregister i EU nu införa uppgifter om "verklig huvudman", så att det inte döljs vem som kontrollerar bolaget och får avkastningen. Men långt mer behövs.
Väl fungerande, liberala skattesystem ska ha måttliga skattesatser uttagna på breda skattebaser, med så få undantag och kryphål som möjligt – och de ska vara konkurrensneutrala enligt frihandelsprincipen. De så kallade "paradisen" är antiteser till allt detta, de står för olikbehandling och osunda privilegier – men också för ett främjande av bedrägerier och många andra slag av såväl ekonomisk som övrig kriminalitet.