Ingen vet säkert, men oavsett exakta siffror är det för omfattande, för outforskat och framför allt för dolt. Det visar Aftonbladets pågående granskning, där tidningen bland annat har kartlagt 200 rättsfall mellan 2015 och 2017.
Över hälften av de 200 ungdomarna vilade hot om tvångsäktenskap. Nästan lika många fick inte röra sig fritt utanför hemmet. Var tredje hade dödshotats och tre av fyra misshandlats.
Gemensamt är att förövarna är medlemmar i den egna familjen, som vill kontrollera den enskilda individens liv genom att kraftigt begränsa personens handlingsutrymme. Det tar sig även uttryck i exempelvis slöjtvång och olika förbud, som att inte få ha pojk- eller flickvän eller inte få besöka en kompis efter skolan.
Problemen finns i hela landet, även Sörmland, med nio rättsfall under de granskade åren. Ett rör en 14-åring, som omhändertogs efter många år av misshandel, dödshot och hård kontroll. Ett annat en 15-årig flicka, vars lillebror hade i uppdrag att skydda familjens heder och därför ständigt hade sin syster under uppsikt.
I listan finns även en 17-årig sörmlänning som placerades i ett hvb-hem, efter att hon berättat för skolkuratorn om misshandel, mordhot och en bokad resa till Iran, där hon skulle giftas bort. En annan tonårsflicka beskriver hur hon fruktade för både sitt liv och att bli bortgift, hur hon inte fick gå ut utan eskort och hur hennes storebror sparkade och örfilade henne eftersom hon hade kontakt med sin pojkvän och vägrade bära slöja.
Rättsfallen, som har ökat under det senaste året och tros fortsätta uppåt, är dock bara toppen på hedersberget. Enligt en statlig rapport från 2014 lever 100 000 unga i Sverige under hedersförtryck, men mörkertalet kan vara stort.
I de värsta exemplen, som med Fadime Sahindal och Pela Atroshi, leder situationen till mord, men framför allt märks den så kallade hedern genom en kraftigt begränsad vardag. Inte bara för flickor, utan även för homosexuella av båda könen samt pojkar, som i vissa fall också riskerar att bli bortgifta samt förväntas hålla koll på sina systrar.
Viktigast just nu är att sluta blunda och relativisera unga människors rätt till sina liv och sina kroppar. Här finns givetvis inga enkla lösningar, men den instiftade jourlinjen dit exempelvis skola och socialtjänst kan ringa för att få stöd i hur de bör agera är en bra start. När kunskapen om bakgrund och symptom ökar, ökar chanserna för att utsatta som inte vågar berätta upptäcks, medan de som själva söker stöd snabbare får rätt hjälp.
En annan åtgärd är att kraftigt öka och sprida informationen om vilka individuella rättigheter alla har och ge exempel på vad ingen behöver finna sig i, som misshandel, hot, övervakning och påtvingade klädkoder. Givetvis kombinerat med uppgifter om vart den utsatta kan vända sig och vilket stöd som finns att få.
När Pela och Fadime mördades gick hanteringen av hedersförtryck möjligtvis att skylla på okunskap, vilket i sin tur berodde på att det tog alldeles för lång tid innan det offentliga Sverige förstod vad det var. I dag vet vi lyckligtvis bättre. Det finns alltså ingen ursäkt för att inte fullt ut sluta upp vid de unga tjejernas sida.