‒Jag vill byta namn för att hedra mina släktingar och visa dem all kärlek och tacksamhet. Det är också fina, unika namn som jag kommer att bära med stolthet, säger hon.
Emmas funderingar på namnbyte började med att sambon Andreas Andersson gjorde slag i saken för egen del.
‒Jag var lite trött på mitt "Svensson-namn" och vill pröva något unikt. Så nu har jag ansökt om att få heta Kezerbrant i efternamn. Det finns det ingen annan som heter, säger Andreas.
Bakom Emmas tankar om namnbyte låg en önskan och en känsla av att fullborda sin identitet.
‒Emma är mitt tilltalsnamn. Kristina och Dahlqvist kommer från min mammas mormor. Febe kommer från min farmor och Elfride från morfars mamma som flydde med min morfar från kriget i Tyskland under 40-talet.
Hon känner sig stolt över sin bakgrund och släktens historia.
‒Tyvärr fick jag aldrig träffa min morfar, han dog 1992. Min farmor Febe däremot stod jag väldigt nära som barn. Men hon dog i cancer för några år sedan. Nu får jag in släkt från både mammas och pappas sida i fem namn. Jag kommer att känna mig mer hel när jag har kompletterat med de nya namnen.
När paret berättat för andra om sina planer har de mött olika reaktioner.
‒Våra kompisar tycker det är jättekonstigt att vi byter namn utan att gifta oss. Men min mamma tycker det är väldigt roligt medan pappa inte har sagt någonting än, säger Emma.
Hon har fått besked om att hennes ansökan ska behandlas i slutet av året.
‒Jag är 99,9 procent säker att det kommer att godkännas eftersom det är släktnamn. Jag ser verkligen fram emot det, säger Emma.
Andreas ansökan kommer att ta längre tid att få svar på eftersom det handlar om ett helt nytt namn.
‒Det blir en rysare, säger han.