I många fall är servering av mat huvudsaken, och alkoholserveringen är relativt begränsad.Men det finns företag där affärsidén är att det dricks ganska mycket – så att kunder blir, inte redlösa, men ordentligt påverkade.
När Anders Olsson på Eskilstuna Ölkultur i förra veckan suckade över att kommunens tillsyn hade lett till först erinran och sedanvarning sade han så här till tidningen: "Vi ser vår verksamhet som ljuset i mörkret. Här slåss inte folk, och här dricker de sig inte jättefulla som på många andra ställen i stan."
Detsamma skulle kunna sägas i långt fler städer än Eskilstuna. De som hanterar sina alkoholtillstånd med mer av återhållsamhet och ansvar kan tycka att andra slipper undan med att åtskilliga blir berusade, och vållar bråk och arbete för polisen. Det är en rimlig synpunkt att kommunal tillsyn bör ha tyngdpunkten på ställen där det mer sannolikt kan finnas något att anmärka på – och även ske vid klockslag då det dricks mest.
Men då är första förutsättningen att kommunen har personal för mer än en absolut miniminivå. Utskänkningstillstånden i landet har under årens lopp blivit långt fler. Men för det mesta har tillsynen inte förstärkts på i motsvarande grad. Eskilstuna har varit ett nästan övertydligt exempel. Så sent som 2016 hade kommunen en enda handläggare för alkoholtillsyn. Denna enda person skulle dessutomhinna med uppsikt över tobaksförsäljning.
2015 fick kommunen kritik av länsstyrelsen, som såg att det inte fanns personal för de tillsynsuppgifter som ligger på kommunen. Restaurangägare som ville tjäna pengar på att kunder drack sig ordentligt fulla kunde i praktiken räkna med att kommunens tillsynspersoninte visade sig, utom möjligen ifall polisen hörde av sig om fylleri och bråk. Detta bör kommas ihåg när branschorganisationen, Eskilstuna hotell- och restaurangförening, nu riktar svepande kritik mot att kommunens tjänstemän är mer noggranna. Organisationen borde inte se positivt på det nästan tillsynsfria tillstånd som tidigare rådde.
Som så ofta är det bra om missförhållanden och misstag förebyggs genom information och kontakter mellan branschen och dem som sköter tillsynen. Men regler är till för att följas. Då kommunen skärpt sig en del, och anställt ett par handläggare till, är det inte förvånande att de hittar både ett och annat när de jobbar ifatt.
En del anmärkningar och varningar är då inget konstigt, även om en del gäller ordningsregler som är lätta att följamen ändå inte följts. Eskilstuna Ölkultur borde inte gnälla över den varning de fått, för bland annat otillåten reaprisförsäljning av alkohol. De företag där man vill sköta sig kan lätt göra det. Då blir det mer tid över för att hålla ögonen på och förebygga grövre missförhållanden.
Det finns både stora och små affärsintressen i att sälja alkohol. De, och framför allt deras organisationer, blundar ofta för hur det de säljer förvärrar sjukdomar, arbetslöshet och våldsbrott. För knappt tio år sedan beräknade den statliga Missbruksutredningen att av Sveriges vuxna befolkning hade omkring 780000 personer varierande grader av alkoholmissbruk eller beroende. Bland yngre har supandet minskat en del. Men även i restaurangnäringen behöver det tas hänsyn till att verksamheten lätt förvärrar social utslagning och sjukdom – som är mer omfattande än mycket annat som ofta och livligt diskuteras i samhällsdebatten.