Jag vill uttrycka stor respekt och uppskattning till en härlig kvinna från Skogstorp. Jag kom cyklandes vid Värmeverket och i korsningen vid Assa hittade två små duvor som hade ramlat ur boet. En var svårt skadad av en attack från en skata. Mamma duva var märkbar nervös uppe på trädet på grund av stark trafik och en olyckshändelse samtidigt på korsningen.
Efter flera försök att ringa för hjälp (polisen och kommunen som hänvisade mig fram och tillbaka) kom den härliga kvinnan i 30-årsåldern till platsen och organiserade fram en stege genom sin syster. Efter 60 minuter var systern på plats och kvinnan placerade den friska fågelungen i sin bästa sjal, klättrade upp till boet med knytet i handen och placerade ungen där. Hon ropade ner till oss att boet är för liten för två ungar, och systrarna beslöt att köra den skadade ungen till djurkliniken där den fick somna in.
Jag fylls av stor beundran för en sådan insats och handlingskraft.
Jag fick senare sms att duvan matade ungen och att det rörde sig i boet. Mamma duva såg oss som vänner och tog emot var hjälp.
Jag blir rörd ända in i hjärtat av att få uppleva sådan mänsklighet och humanitet. Hundra bilister, cyklister och andra som passerade gick oberörd förbi. Men inte hon.
Det kändes nästan som om att kvinnan inte bara la ungen tillbaka i boet, utan också gav mig hopp om mänskligheten. Varför kan vi inte sluta kriga på jorden och skapa ett tryggt boendet för alla människor? Vem hindrar oss?
Tack ni två från Skogstorp. Må världen fyllas av er "sort"!
En människa