Som naturintresserad jägare blir man förvånad och sorgsen när man läser ledaren den 2 april. Den visar okunskap om var Jägareförbundet står i frågorna samt en skrämmande kolonial syn på vår natur.
Att vildsvin kan orsaka problem för så väl lantbrukare som tomtägare råder det ingen oenighet om. Men ledaren uttrycker snarare hat mot arten än vilja att förvalta den resurs som vi från Jägareförbundet Södermanland anser den vara. Låt oss vara tydliga avseende uttrycket ”förvalta” då det är grunden i vår verksamhet oavsett art. Förvaltning innebär att styra mot ett mål, vilket i de flesta fall avseende klövvilt innebär att begränsa stammarnas numerär med en bibehållen hög kvalitet.
Vi är således inte på något sätt emot en reglering av vildsvinsstammen, eller för den delen andra arter.
Det måste dock ske på ett, ur jaktetisk synvinkel, juste sätt. Jaktlagens §27 beskriver detta ypperligt: ”Jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara”
Vildsvin får redan i dag jagas året runt och dygnet runt. Även vi ställde oss positiva till att vissa av de hjälpmedel som nu blir tillåtna används. Avseende termiska riktmedel (värmekikare) anser vi dock att dessa inte är lämpliga då säkerheten i jakten äventyras. Gällande flera fällor för vildsvin är vi också starkt kritiska beroende på att vildsvinen uppvisar tydlig stress vid fångst. Många viltslakterier vägrar ta emot fällfångade vildsvin då djuren stressats så illa så att köttet blir oätligt.
Utfodring av vildsvin kritiseras men bör hanteras likt alla andra arter i vår natur. Kan vi förhindra att djur svälter ihjäl en hård vinter så är det en god gärning, oavsett om det är en talgoxe på fågelbordet eller ett vildsvin i skogen.
I Jägareförbundet är vi dock tydliga i vår rådgivning om när – och med vad – vildsvin bör utfodras. De ska dock förvaltas med jakt, inte med inte svält.
Jägareförbundet verkar för en fungerande viltförvaltning som styrs av fakta, och med hänsyn tagen till den problematik som olika viltarter kan orsaka. Vi kommer dock alltid att sätta viltet främst, liksom att all jakt ska ske med respekt för djuren, jaktetiken och säkerheten.
Ledaren gör inte detta.
Anders Nilsson
Jaktvårdskonsulent, Södermanland
SVAR: Det är inte en kolonial inställning att viltförvaltning bör ske med eftertanke, respekt och hänsyn, även gentemot dem som har sina yrken och sitt levebröd i att odla spannmål, föda upp husdjur eller bedriva skogsbruk. När det gäller vildsvinen bör ”förvaltningen”, som den hittills har gått till, med utbredd utfodring, bedömas efter vad resultatet blivit. Det är stora, oacceptabla skador för lantbrukare, i allt fler delar av landet.
Ledarredaktionen