Å ena sidan finns en stor potential av borgerliga taktikröstare. Det är de som har hållit KD kvar i riksdagen efter de två senaste valen. Å andra sidan har partiet backat fyra val i rad och utvecklingen tycks fortsätta. I Svensk väljaropinion, som är en sammanvägning av flera opinionsinstituts mätningar och som redovisas av Sveriges radio, har KD nu legat under spärren i över tre år.
Någonstans finns en gräns där möjliga taktikröstare inte längre tror att deras röster kommer att hjälpa Kristdemokraterna. I stället för att riskera att kasta bort rösterna lägger de dem på sitt förstahandsval.
KD kan vara nära den gränsen.
Blockstriden i årets val ser också väsentligt annorlunda ut än 2006, 2010 och 2014. En borgerlig majoritetsregering är definitivt borta som en möjlighet, och det parlamentariska spelets utveckling har gjort regeringsalternativen mindre tydliga än på mycket länge. Även det minskar utrymmet för stödröster.
Men bortom partiets kamp mot riksdagsspärren finns en annan, underrapporterad aspekt: Kristdemokraternas ställning på lokal och regional nivå. Problemen på riksplanet riskerar att leda till att KD blir helt utan representation i många fler kommuner och landsting.
Södermanland tillhör de län där den kristdemokratiska fullmäktigenärvaron på flera håll hänger på en skör tråd. I valet 2010 förlorade Kristdemokraterna sitt enda mandat i Oxelösund. 2014 mötte partiet samma öde i Gnesta.
Den sörmländska kommun som står närmast på tur är Flen. 2,8 procent av rösterna 2014 räckte till ett mandat, men utrymmet att sjunka ytterligare är väldigt litet. Men KD:s marginaler är små i praktiskt taget alla de sju kommuner där partiet finns i fullmäktige, liksom i Landstinget Sörmland.
Med förlorad kommunal representation följer en försvagning av den lokala partiorganisationen. De ekonomiska resurserna minskar, den politiska kunskapsnivån sjunker, möjligheterna att rekrytera kompetenta personer försämras.
Kristdemokrater i kommuner och landsting borde därför se om sitt hus. Det kan vara klokt att försöka föra en egen, lokal och regional valrörelse, och att distansera sig från riksorganisationen.
För det talar även sakpolitiska skäl. Den gir ut i reaktion och främlingsfientlighet som partiledningen gjort på senare tid lär ogillas av åtskilliga kristdemokratiska gräsrötter. För dem gäller det nu att rädda det som räddas kan.