Enligt beräkningar på Chalmers i Göteborg ger svenskars flygresande – till allra största delen utrikes – lika stor klimatpåverkan som allt transportarbete i personbilstrafiken i landet.
Det är en ohållbar ståndpunkt att ett problem av den arten är något man inte bör försöka lindra med miljöskatter.
Samtidigt finns många hinder mot all miljöpolitik som berör flyg. Bisarrt nog finns ett internationellt förbud mot den mest logiska åtgärden, miljöskatt på flygbränsle. Detta finns i en internationell konvention sedan lång tid tillbaka, och var från början på sätt och vis en regel för att få lika villkor i flygtrafiken över nationsgränserna.
Med dagens hotbild för klimatet är konventionen uppenbart föråldrad. Men det är svårt att få den ändrad. Närsynta branschintressen förstärker den tröghet som alltid finns i internationell samordning av skattepolitik.
En annan miljöpolitiskt besynnerlig regel, som verkar vara nästan lika svår att rubba, är att en flygresa inom landet behandlas som likvärdig med kultur, med lägsta momssatsen 6 procent. Det gäller tåg, färjor och bussar också. Men att subventionen till kollektivtrafik är utformad så att den inte gör skillnad på ett elektriskt tåg och ett jetplan är miljöpolitiskt sett bakvänt.
Allt det här bör kommas ihåg vad gäller förslaget om punktskatt på flygresor där planet starar från svensk flygplats. Lösningen är alldeles tydligt inte den ekonomiskt mest optimala – för en sådan mer träffsäker skatt är ju tills vidare inte folkrättsligt tillåten. Förslaget ger endast måttliga miljövänliga effekter, som globalt sett inte märks nämnvärt. Kort sagt, ett begränsat skatteuttag för att få en begränsad miljöförbättring.
Ändå är det avsevärt oväsen i remissvar och bland intresseorganisationer. Förslaget döms ut kategoriskt som drastiskt och som utslag av en närings- och konsumentovänlig skattepolitik. Däremot finns påtagligt större stöd bland forskare inom områden som teknik och naturvetenskap. Där uppfattas det mer som ett försök att – under besvärliga förutsättningar – rätta till åtminstone någon del av sådana skattemässiga snedvridningar som utgör rena subventioner av miljöskadliga utsläpp.
Man kan jämföra med ett par andra skatteförslag. Där har utredningar inte lyckats lösa de uppgifter de fått av regeringen. Banker är mycket förmånsbehandlade genom ett momsundantag. Men att åtgärda det med särskild skatt bara på lönesumman får andra snedvridande effekter, och kan ensidigt skada service samt utlösa flyttning av funktioner till andra EU-länder.
Kilometerskatt på lastbilstrafik skulle bli miljöpolitiskt missriktad genom att fördelarna med biobränslen och med effektiva motorer inte skulle belönas med den förändrade skattebasen.
För flygskatten är nackdelarna mer måttliga, och den uppskruvade upprördheten på sina håll borde inte hindra ett försök att genom en del ändringar göra förslaget mer acceptabelt. Att inrikesflyg till Norrland och Gotland skulle få samma miljöpålaga som planen från Stockholm till Skåne och Göteborg är regionalpolitiskt rätt stötande.
Skatteintäkterna skulle inte bli en nackdel. Det kommer att behövas nya pengar till försvaret och till en expansion av äldrevården. Den som i tanklös upprördhet ropar nej till allt ökar risken att det i stället utlöses några fler riktigt negativa höjningar – av skatter på arbete.