Debatterna kommer att kretsa kring frågan om kvinnor är underställda män eller om jämställdheten har ”gått för långt” och slagit över så att det är män som är förfördelade.
Om den 10-procentiga löneskillnaden mellan könen beror på diskriminering och strukturer, att arbetsmarknaden är könssegregerad, eller att kvinnor och män gör olika prioriteringar.
Om det är ett problem att kvinnor tar ut betydligt fler föräldradagar än män.
Varför det finns stora skillnader i sjukskrivningsstatistiken.
Hur fler kvinnor ska kunna känna sig trygga i det offentliga rummet.
Sexuella övergrepp. Trakasserier. Mäns våld mot kvinnor. Genuspedagogik. Hederskultur. Pensioner. Och det berömda glastaket.
Oavsett vad man anser i varje enskild fråga, vad man menar att olika saker beror på och hur stora man tycker att problemen är, talar de samlade siffrorna sitt tydliga språk. Sverige är på många sätt på rätt väg, men är långt ifrån jämställt.
Exempelvis var åtta av tio som sjukskrevs för stress 2018 kvinnor. Tjejer utför i snitt en timmes mer obetalt hemarbete än killar per dag. Fyra av tio barn under fem år har en deltidsarbetande mamma.
Och kulturminister Amanda Lind (MP), som nyligen meddelade att hon är gravid, ifrågasätts på ett sätt som de dåvarande statsråden Carl Bildt (M), Gustav Fridolin (MP) och Eskil Erlandsson (C) inte behövde utstå när de fick barn.
Lyfter man frågan till EU-nivå är siffrorna ofta ännu sämre. Enligt rapporten ”Backlash för jämställdheten i Europa”, av Svenska Socialdemokrater i Europaparlamentet, är pensionsgapet mellan könen 40 procent.
Var tredje kvinna i unionen förvärvsarbetar inte. Lika många har upplevt fysiskt eller sexuellt våld. Drygt hälften har blivit utsatta för sexuella trakasserier och av dem uppgav en tredjedel att förövaren var en chef, kollega eller kund – något som inte minst märktes i Sverige under #metoo-hösten 2017.
Därutöver blir aborträtten allt mer ifrågasatt, många har inte tillgång till säkra preventivmedel och i flera länder saknas sex- och samlevnadsundervisning. Det är tre saker som minskar möjligheterna för kvinnor att styra över sin familjebildning och ta kommandot över den egna framtiden.
Lägg till att högerpopulisterna, som troligtvis kommer att öka i antal efter Europaparlamentsvalet i maj, ofta har en antifeministisk prägel, så blir det tydligt att jämställdhet inte är en process som enbart kan gå i rätt riktning. Många rättigheter är konstant hotade och måste försvaras. Det är skäl nog för att kvinnors rättigheter, precis som mänskliga rättigheter och utrotande av fattigdom, ska ha en internationell dag.
Det betyder inte att olika ”dagar” löser problem med vare sig ojämställdhet eller fattigdom. Däremot är de välbehövliga påminnelser om hur siffrorna ser ut och varför arbetet måste fortsätta.