Mycket att den debatt som finns om hot och trakasserier handlar om sådant som sker i skolan, hur lärare ska kunna arbeta för att skapa ordning i klassrummen, motverka mobbning och trakasserier mellan elever och mot lärare. Mer sällan diskuteras relationen mellan läraren och elevens vårdnadshavare i sådana termer.
I lördagens SN (9/3) kunde ni läsa om läraren Staffan Furå på Frejaskolan i Gnesta. Han tvingades skaffa skyddat nummer efter att ha hotats per telefon av en förälder, som hade upprörts över Furås undervisning om htbq-frågor. Att jämlikhetsperspektivet genomsyrar även sex- och samlevnadsundervisningen är något som Skolinspektionen tycker det görs för lite av, enligt en rapport från 2018. Det fick regeringen att tillsätta en utredning som ska föreslå hur läroplanen ska förändras för att sex och samlevnadsundervisningen bättre ska hantera ”hur normer påverkar och i många fall begränsar människors handlingsutrymme när det gäller sexualitet, identitet och relationer”. Det kommer alltså att bli mer undervisning på området och hbtq-frågor kommer att vara en fullt naturlig del.
I det här fallet måste vi se närmare på lärarens roll. En upprörd förälder går alltså så långt att läraren måste skydda sig. Ingen kan tycka att det är rimligt att en lärare ska tvingas ha skyddat nummer för att undgå hot. Läraren är aldrig ett lovligt byte.
Att det i själva jobbet ingår att kommunicera, diskutera och argumentera i rimliga former med vårdnadshavare om skolans innehåll och elevers arbete, det är ingen tvekan. Gränsen mellan en diskussion och återupprepade trakasserier är för de flesta inte ens svår att hantera. Men i de fall där det inte är så, då måste skolan värna och skydda sin personal. Arbetsgivaren – kommunen eller friskolan – måste visa att ingen ska ostraffat kunna trakassera en lärare.
I slutet av förra året vann en uppmärksammad hovrättsdom laga kraft. Den slog fast att föräldrar som hotar lärare, i arga sms och mejl, kan dömas för hot mot tjänsteman (DN 5/12-18). Detta är en viktig markör. Lärarens roll är samhällsnyttig och ska ha ett särskilt skydd.
Men nyligen friades en förälder från att ha tagit stryptag och slagit en lärare som en följd av en diskussion om varför en elev inte fått sitt betyg höjt från B till A i religionskunskap. Tingsrätten ansåg att händelsekedjan var motsägelsefull, samt att föräldern kan ha upplevt en ”inbillad nödvärnssituation” (DN 11/3).
När Lärarnas Tidning i november 2017 undersökte rektorers arbetsmiljö visade det sig att fyra av tio hade hotats på jobbet, det stora flertalet av hoten kom från föräldrar. Väldigt få hot anmäldes till polisen.
Det är en vansklig strategi att ständigt vända andra kinden till. Tvärtom kan det vara på sin plats att markera skarpa gränser. I skolan behöver vi lärare som har tid, kraft och arbetsro nog att vara lärare. Och rektorer som kan säkra en bra kunskaps- och arbetsmiljö.