Annars kan det bli straffansvar, om det inte är obetydliga belopp. Gränsen för rutinmässig polisanmälan vid felaktigt uttagen a-kasseersättning är 5 000 kronor. Detta är nu aktuellt i Strängnäs kommunpolitik – på ett sätt som är tänkvärt långt utanförkommungränsen.
Inom Moderaterna brukar de, i förkunnelsen utåt, se allvarligt på felutbetalda bidrag. Det måste då rimligtvis även gälla deras egna. Den frågan har de framför sig i Strängnäs.
Regelverket för så kallade bidragsbrott är stramt, på goda grunder. Man kan jämföra med reglerna för skattetillägg för den som lämnar felaktiga deklarationsuppgifter. Det kan bli en kännbar merkostnad. System som är beroende av ärligt lämnade uppgifter kan inte lämnas skyddslösa mot felutbetalningar eller bortfall av inbetalningar. Det behövs tillsyn, revision samt påföljder för den som är vårdslös eller oärlig – där så är möjligt dessutom en regeluppbyggnad som automatiskt bidrar till kontroll, exempelvis avstämning mellan preliminärskatt och deklaration.
Allt detta är ganska självklara saker i ett välordnat samhälle. Den som har framskjutna förtroendeuppdrag i till exempel en kommun bör både känna till hur regelverket fungerar och själv efterlevadet. Brister det i det senare kan förtroendet vara förverkat och avgången från ett eller flera uppdragett faktum.
Så det är långt mer än en förarglig småsak som ordföranden i Strängnäs barn- och utbildningsnämnd, Patric Johansson (M), har ställt till med genom att 2015 få ut ersättning från Akademikernas a-kassa för tre månader när han något tidigare hade fått ut fem månadslöner på ett bräde som avgångsvederlag från ett arbete i ett läkemedelsföretag. Återbetalningskrav är inte ovanliga, enbart Johanssons a-kassa hade över 6 000 fall år 2015. Men det var i genomsnitt långt mindre belopp, drygt 4 000 kronor.
Samtidigt är deten avsevärd skillnad på en vårdslöshet och ett uppsåtligt bedrägeri. I det senare fallet måste en fällande dom obönhörligt leda till att vederbörandes parti ber den skyldige att lämna förtroendeuppdraget, om hon eller han mot förmodan inte inser det själv.
I Patric Johanssons fall har han själv upptäckt felet, anmält det och betalat tillbaka de felaktigt utbetalda pengarna. Men han gjorde det alldeles för sent. Att det var vårdslöst nekar han inte alls till. Sedan kan man förstås undra över att en person som haft kvalificerade ekonomiska jobb – hans fackförbund är Civilekonomernas Riksförbund(!) – kan missa en så uppenbar sak som att ett avgångsvederlag med ett antal månadslöner innebär att man har fått en arbetsinkomst för de månaderna.
Det torde vara där förklaringen till åtalet ligger. Gränsen mellan ursäktligt slarv och något värre och ännu mer straffbart är inte alltid glasklar. Det är därmed också rimligt att i det här fallet avvakta med definitiva avgångskrav tills dom fallit i brottmålet.
Han själv och Moderaterna i Strängnäs har kommit fram till att han inte ska verka som nämndordförande tills vidare. Det är det riktiga i det läge som uppstått. Men då bör Moderaterna också se upp och inte använda det sorgligt missbrukade ordet timeout. Det har som alltför ofta blivit ett sätt att inte gå på möten, men lika fullt ta emot arvode. Inga arbetsuppgifter, inget arvode – det är det enda rimliga i lägen som detta.