Nya Zeeland är för många svenskar ett exotiskt drömresemål, ett naturskönt land med höga berg, forsande floder och djupa fjordar, från subtropiskt till subarkiskt klimat. Landskapsbilderna från Sagan om Ringen-filmerna färgar mångas uppfattning.
På fredagen var bilden en annan, när terrorn drabbade landet. Massmorden i staden Christchurch är precis som andra omfattande terrordåd svåra att ta in. Nästan 50 människor som utövade sin rätt till tro och andlig gemenskap i två lokala moskéer, har mördats.
För att maximera effekten av dåden kan vi se hur sociala medier och andra digitala nätverk närmast blir till anslagstavla för förövarna; en miljö där det inte finns utrymme för invändningar, där terrorns budskap får framföras ostört. Propagandakanalerna var länge effektiva budbärare för den Islamiska staten, det terrorns kalifat som nu står på randen till utplåning. Den norske massmördaren Anders Breivik lät ett ”manifest” med rasistiska vit-makt-teser spridas för de digitala vindarna. Och terrorn på Nya Zeeland direktsändes via Facebook. Filmen spreds sedan vidare - av villiga medlöpare och säkert även en och annan djupt aningslös knapptryckare.
Det är alltså ingen slump att polis och myndigheter uppmanar människor att inte sprida filmen. Terrorn söker och försöker få publiken att bli deltagare i våldspropagandan. Huvudsyftet är inte att bli förstådd, det är att så split och osäkerhet. Betraktaren ska förledas till att främst fundera över vad som kan utgöra motsättningen, i det här fallet de våldsbejakande rasistiska argumenten. Inte minst för att försöka locka bort betraktarens tankar från dessa samvetslösa mord på oskyldiga medmänniskor.
Terrorismens budskap bärs nuförtiden inte bara av tryckta manifest eller böcker. Terrorismen behöver en server. En plats på nätet mångfaldigar kontaktytorna globalt, till såväl slutna sammanhang som till sociala medier. Det gör det svårare att effektivt ingripa för säkerhetstjänst, polismakt och rättsstat.
Det är tyvärr mycket svårt att fullt ut försvara sig mot terror. Varken skyhöga murar eller ett gytter av övervakningskameror kan garantera något skydd. Terroristen behöver inte komma utifrån, den kan lika gärna lura dold i samhällets mörka hörn, där skuggorna ruva. Där nätverken kan ge möjligheter att sprida både hatet och dåden, likt ringar på svartaste vatten.
Vare sig vi diskuterar terrordåd utförda av rasister, islamister eller andra våldsbejakande ideologier, så bottnar det nästan alltid i ett djupt hat och/eller förakt mot det demokratiska samhället, mot liberala fri- och rättigheter. Simpla mördare kamoufleras av hatfyllda teser. Därför måste vi också se de mer dolda krafter som övertygar och uppmuntrar andra till att begå brutala dåd. Hotet från terrorismen är globalt och digitalt. Nätverken, de kommunikationsmiljöer som odlar och former förövarna, måste plockas isär och exponeras.