Den uppgörelsen har i sak spruckit. Beloppen var för små i förhållande till de delvis nedskurna ambitioner som sades gälla. Partierna kommer att behöva förhandla om åtskilliga miljarder till, som behöver finansieras.
Det var inte detta som klarades under måndagen, då de fem hade presskonferens om ett tillskott till innevarande budgetårs kostnader. Regeringen behöver dock föreslå ett påslag i den tilläggsbudget för 2017 som snart ska gå till riksdagen och beslutas senare i vår.
När de fem ännu har en gällande uppgörelse är det självklart att regeringen inte ensidigt kan bestämma sig för ett belopp och en detaljerad användning. M, C och KD har på motsvarande sätt, för att följa ingången uppgörelse, behövt resonera ihop sig med S-MP-regeringen om den delen av tilläggsbudgeten.
Beloppet blir cirka en halv miljard, en summa som nämnts tidigare, åtminstone från moderat håll. Underlaget tycks vara en lista på saker som kan och bör göras snabbt för att bättra på beredskapen. Bland annat avsätts pengar för att ge mer innehåll åt tidigare riksdagsbeslut om att civil försvarsberedskap ska återupprättas i kommunerna. Före jul var det, bland annat i Katrineholm, en del irritation över att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) sänt ut rundbrev om det här, utan att förklara vad kommunerna förväntas göra eller hur det skulle betalas
Vidare är det en del materialanskaffningar och ytterligare åtgärder för återinfört försvar på Gotland. Men de större, viktigare frågorna kommer senare. Den lilla följduppgörelsen i går var, som ”signal” till utlandet om svensk säkerhetspolitik, en ganska späd liten flöjtvissling.
Hur det gått till att hamna i nuvarande politiska sits är något som exempelvis Sveriges Radio gång på gång tappar bort. Det var delade meningar redan i Reinfeldtregeringen. Jan Björklund (L) var i minoritet, men det fanns stort stöd i riksdagen för finansdepartementets nedskärningslinje. När Putinregimen blev mer auktoritär och aggressiv hängde försvarspolitiken inte med.
I slutet av förra mandatperioden åstadkom dock alla fyra allianspartierna och Socialdemokraterna en bred samling i försvarsberedningen, med klarsynthet och klartext om hotet från Ryssland, samt ett antal viktiga vapenanskaffningar och andra åtgärder.
SD och V var på andra vägar, V på vanligt sätt, och SD med det välkända dubbelspelet att å ena sidan i EU rösta med Putinlinjen om Ukraina och å andra sidan räkna upp en väldig önskelista av försvarssatsningar, utan närmare kontakt med ekonomi eller nuvarande europeiskt säkerhetsläge.
När beredningen skulle följas upp efter regeringsskiftet ströks – i fempartiuppgörelsen 2015 – en del av de satsningar som funnits i beredningens förslag. Beloppen lades orealistiskt lågt för att kunna klara det som fanns kvar, bland annat den viktiga frågan om mer avancerat luftvärn.
Allan Widman (L) och hans partiledare ställde sig då vid sidan. Deras bedömning att de ekonomiska ramarna var orealistiska, särskilt i det förvärrade säkerhetsläget, har sedan bekräftats.
Tills vidare står de fem andra inför den mer akuta uppgiften att själva riva upp sin uppgörelse från 2015, och det blir då betydligt större steg än det lilla på måndagen.
Bättre skulle det vara om de återknöt till den majoritet som hade en bred samsyn i förra försvarsberedningen, alltså de båda i regeringen och alla fyra i förra regeringen, och gick in för att fullfölja det man ansåg då – plus det som det mörkare läget i Europa också motiverar.