Vi. Är. Bäst. När. Det. Gäller.
Du har väl inte glömt VM-sången signerad Per Gessle från i somras?
Den finns nämligen all anledning att damma av den igen.
För Smederna är sannerligen vassast när det krävs som mest.
Så var det i fjol.
Och exakt samma sak har hänt under hösten.
Mästarna var uträknade mot Rospiggarna.
Men Smederna reste sig på nio. De vände semifinalen på ett magnifikt sätt och den här finalserien mot Dackarna blev till slut en plättlätt historia.
Som de har kört i slutspelet.
Alla har bidragit och nu är det bara att mysa, njuta och inse att Eskilstuna är en idrottsstad som bara växer för varje år som går.
Guld 2017.
Guld 2018.
Ja, jösses och jag som trodde Smederna aldrig mer skulle återkomma till finrummet efter konkursen 2009.
Men nu är de inte bara tillbaka.
De dominerar sporten och jag har en känsla av att det kan fortsätta så här ett bra tag till.
För Eskilstunalaget har inte bara mest publik, de har förmodligen bäst ekonomi också numera.
Vilket man inte minst förstår eftersom storstjärnan Fredrik Lindgren skrev nytt kontrakt innan säsongen ens var över.
Är inte så himla vanligt, kan jag säga.
Det började annars lite lätt i moll på Motorstadion.
Dackarna inledde med en femetta och tog för några sekunder en sammanlagd ledning.
Men där tog det roliga slut för smålänningarna.
Och den som inledde festkvällen för Smederna var lite otippat Linus Eklöf i det andra heatet.
Ibland är idrott bara så häftigt.
Förra tisdagen var Eklöf helt iskall i höstmörkret i Målilla.
Nio dagar senare var han het som en kamin.
Kanske berodde det på att den gode Eklöf for några dagar drog till Spanien med familjen på en sedan tidigare planerad semesterresa.
Han kom hem dagen före finalreturen.
Uppvärmd av solen kan man tänka och med en fart man sällan sett från smedreserven i hans två första heat som slutade med trepoängare.
Linus hade viktig del i krossen och kanske är en tripp till värmen exakt den uppladdning man ska ha inför viktiga händelser ...
Förra året fick Smederna ta emot guldmedaljerna i ensamhet i Vetlanda.
Då hade alla utom tillresta smedfans gått hem.
Så var det inte nu.
Nästan 9 000 åskådare, helt fantastiskt egentligen, fick se och hylla sina hjältar och det är bara att tacka Dackarna som valde att börja hemma i finalserien.
För visst är det så mycket roligare när firandet sker tillsammans med supportrarna som troget tar sig till Gröndal i ur och inte sällan i skur.
SM-guld som sagt och under torsdagen fortsätter firandet på torget.
Bara att gå man ur huse igen gott folk och hylla Jerker Erikssons och Stefan Jarls alla guldgossar.
Till sist: 9 000 åskådare på speedway.
1 700 på handboll och Guif samtidigt i en annan del av Eskilstuna.
Finner knappt ord för vilket fantastiskt sportintresse det finns i guldstaden Eskilstuna.