Så är det även med partiers finanser. Att riksdagspartier sedan några år ska redovisa sina intäkter finns det goda skäl för.
Så även med utvidgningen enligt en proposition riksdagenkommer att behandla efter nyår. Den gäller kvinno- och ungdomsförbund och liknande samt bolag och stiftelser partierna kontrollerar. Vidare blir ledamöter och ersättare uppgiftsskyldiga för kampanjbidrag, andra gåvor samt lotteriintäkter.
Men lokalföreningar och enskilda kandidater och ledamöter behöver inte redovisa om beloppet för ett år understiger knappt 23000 kronor, så det stora flertalet småföreningar och enskilda förtroendevalda omfattas inte. Så undviker man att sila mygg med omfattande kravpå dem som har nästan inget att redovisa.
Det större problemet är inte myggen utan kamelerna. Att offentlighet om partiorganisationers intäkter blir mer detaljerad inverkar endast på en mindre del av de risker för demokratin som dolda finansiärer kan utgöra.
En privatpersons eller organisations bidrag på 25000 kronor till en personvalskampanj eller en föreningskassa ska specificeras, men även i fortsättningen går det att ge 250000 kronor, 25 miljoner eller ännu mer, till kampanjorganisationer som inte formellt lyder under ett parti – helt utan redovisningskrav på finansiären eller mottagaren. Många och storvuxna kameler kan fritt passera. Den som framträder med öppet visir i politiken ska däremot visa upp mycket.
Offentlig intäktsredovisning är därmed inte onödig eller skadlig. En mer hämningslös lobbyism från många slags ekonomiska intressen, samt möjligheten att rösta även med personkryss kan betyda ökad risk för yttre påverkan med pengar. Sådant som att SD fick stöd till partikassan från franska nyfascister – oklart hur länge och med vilka belopp – hade med nu föreslagna regler varit redovisningspliktigt, men bara ifall det inte smusslats undan i någon täckorganisation som enligt regeringens proposition inte omfattas.
Riskbilden är ändrad, på minst två sätt. Exemplen på båda har varit många i valkampanjer i USA och Europa. Ryssland och andra regimer finansierar och organiserar propaganda som ska skada vissa partier och gynna andra. Och PR-konsulter och penningstarka intressen har hittat många sätt att uppträda i förklädnad.
En kampanjorganisation kan riktas mot ett parti, eller syfta till att i en personvalskampanj motarbeta en politiker som något intresse vill bli kvitt. Det kan göras i en dunkel organisation utan bokföring, utan offentliga uppgifter om ekonomin och utan en öppet framträdande styrelse. Hos många, om än inte alla, PR-konsulter är de verkliga pengarna och uppdragsgivarna ofta oredovisade, då det handlar om att påverka nyhetsförmedling eller att utsätta partier för påtryckningar.
Vad gäller främmande makt satte Patrik Oksanen i en krönika, i bland annat Östersunds-Posten (C), ljuset på det här uttalandet av den erfarne KGB-agent som nu blivit rysk ambassadör i Helsingfors: "Tyvärr slutade vi år 1991 med det som vi kallade inblandning i andra länders interna angelägenheter och finansiellt stöd till andra länders politiska partier”.
I dag pågår sådant igen, men nu är det i huvudsak yttre högern – alltså SD:s familj av partier – som på oftast fördolda sätt stöds av Kremls aktiviteter.