Fler informationsavdelningar har vuxit och fått fler uppgifter, även marknadsföring mot väljare och politiska instanser.
Mälardalens Högskola (MDH), listar på sin hemsida upp 21 tjänstemän på "Sektionen för kommunikation och externa relationer". Bland dem finns nio kommunikatörer, chef, tre projekt- och processamordnare och ett par eventsamordnare.
Liksom i ett landsting eller en stor kommun har olikartade uppgifter samlats i en avdelning för kommunikation. MDH, en viktig inrättning i Sörmland, har stor personalstyrka, många studenter, bidragsgivare till forskning samt flera kommuner i sin omgivning. Det är klart att där finns informationsjobb att göra.
Snarare än MDH verkar vissa kommuner ha tagit i för mycket med personalkostnaden.Det har uppenbart allmänintresse hur informationsverksamheten vuxit i så olika grad i olika kommuner. Men det är inte, som påstås från yrkesföreningen Sveriges Kommunikatörer, ett "drev", när tidningarna i Sörmland satt ljuset på hur verksamheten utvecklats.
Många informationsuppgifter är okontroversiella. Men delar av kommunikatörernas aktiviteter kan bli principiellt olämpliga, med en skillnad i hur positiva och negativa fakta sprids eller inte sprids. MDH och flera andra högskolor fick för några år sedan mycket negativa omdömen om en del av sina utbildningar, i den största kvalitetsgranskning som genomförts. Det var då slående hur tyst det blev från alla dessa kommunikatörer och lobbyister som annars för högskolornas talan för att få större anslag och fler studenter.
Hade det i stället varit något som passat bra i marknadsföringen av MDH hade aktiviteten från högskoleledningen och deras kommunikatörer säkert sett ut på annat sätt. På central statlig nivå presenterades granskningsresultatet föredömligt tydligt på nätet. Men det var bara en del av de kritiserade högskolorna, däribland MDH, som fick sina underbetyg ordentligt uppmärksammade i regional press.
Motsvarande situation kan det bli även i kommun eller landsting. En ledning kan ha sin informationsavdelning för att underlätta eller försvåra att den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen får verklig effekt. Här är några rader från riksdagens konstitutionsutskott tänkvärda. De skrevs 1995 i samband med EU-inträdet: ”För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för medborgarna och massmedierna på sådant sätt att dessa kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas informationsgivning."
Internet ger en kommun, liksom andra offentliga makthavare, möjlighet att göra det lättare att hitta och läsa allmänna handlingar. En informationsavdelning kan underlätta för både medborgare och press. Men den kan i stället lägga drivor av utvald eller tillrättalagd information, eller ren reklamtext, som en fluffig, döljande matta över hemsidorna – medan den intressanta informationen blir svårtillgänglig eller osökbar på nätet, trots att den är offentlig.
I ett tidigare omskrivet fall i Katrineholm gavs kommunstyrelsenett skriftligt beslutsunderlag där avgörande information utelämnats. Vidare lades en inställsam "nyhetsartikel" om majoritetens kommande beslut ut på kommunens hemsida. Det var ett prov på hur man kan missbruka informationsverksamheten – och samtidigt kringgå offentlighetsprincipen genom att inte sätta så mycket på papper som blir allmän handling.
Yrkesorganisationen för myndighets- och företagsanställda kommunikatörer ogillar pressens granskning. De företräder både sådana som arbetar till stöd för nyhetsarbete och allmän upplysning och sådana som mer eller mindre målmedvetet försöker gallra eller snedvrida det pressen kan förmedla till sina läsare. Den senare sidan finns också, och den ska inte skönmålas.