Inte för att pensionssystemet är ojämställt, utan för att det är en direkt spegling av arbetslivet.
Deltidsarbete och lång frånvaro vid barnafödande gör att kvinnor inte ens har tre fjärdedelar av mäns livsinkomster. Om det inte ska resultera i ytterligare fattigpensionärer måste situationen hanteras direkt när det uppstår stora ekonomiska skillnader i ett förhållande. Antingen genom att premiepensionen överförs från den som tjänar mest till den som tjänar minst, eller genom att spara privat i den med lägre inkomsts namn.
Det håller inte att tänka att man bara är runt 30 år, att det är långt kvar till pensionering och att det givetvis kommer att ordna sig – för det gör det inte. I alla fall inte av sig självt.
En annan lösning, som är enkel i teorin, är att föräldrapar fördelar tiden för lönearbete, föräldraledighet och hemarbete lika mellan sig.
Då löser sig en stor del av pensionsproblemet per automatik.