Jag läste ledaren "Fler än polisen kan göra brotten färre" (EK 20/1) och fann anledning till några små påpekanden.
I ledaren står "När en del brott som är enklare att utreda minskat blir nettot att uppklarningsprocenten sjunker."
Detta är en sanning med modifikation. De brott som är enklast att utreda är de brott som är färdiga i och med att de sker och upptäcks. Dessa brott har inte minskat utan tvärtom de har ökat markant men eftersom de inte prioriteras av polisen ser de ut att ha minskat.
Exempel om polisen skulle sluta att se narkotikaförseelser, trafikbrott och snatterier. Är det då någon som tror att dessa brott minskat?
Du har förmodligen rätt i att en annan rikspolischef inte skulle förändrat situationen men helt säkert är att stämningen inom polisen troligen varit bättre om rikspolischefen varit kunnig om polisverksamhet och talat polisernas språk.
Flera slags brott skulle vara färre ifall inte andra aktörer underlättade eller främjade kriminaliteten. Detta gäller väl för den mesta kriminaliteten. Om tjuven inte har avsättning för stöldgods skulle hans drivkraft minska, om narkotikalangaren inte hade avsättning för narkotikan skulle hans drivkraft minska. Samma sak gäller bedrägerier finns inte avsättning för förfalskade kort, personuppgifter eller inhandlat gods minskar också drivkraften här. Däremot håller jag med dig fullständigt om vikten av det brottsförebyggandet. Detta faller dock på polisens brist på att vara nära medborgaren. Polisen har idag övergett mindre städer och landsbygden.
Börje R P Carlsson