Han förstod vad som pågick, och avslöjade det utåt när bankledningen försökte undvika uppmärksamhet och myndighetsåtgärder.
Riktig fart på myndigheterna i Köpenhamn och den internationella nyhetsrapporteringen om mångmiljardtvätten i Danske Bank blev det först när det stått i tidningen hur illa det var.
Berlingske, en av de ledande dagstidningarna i Danmark, satte i en rad artiklar ljuset på de osannolika belopp, 235 miljarder dollar, som Danske Bank mot provision hade till den helt övervägande delen slussat in i den västliga finanssektorn – från obskyra källor i Ryssland och dess starkt korrupta grannstater.
Det här är ännu en tänkvärd påminnelse om tryckfrihetens betydelse. Den är inte bara en luddig målskrivning. Den har ett handfast innehåll, bland annat det som vi i Sverige kallar meddelarfrihet. En vidsträckt rätt att lämna uppgifter för publicering, i press och andra grundlagsskyddade medier, kompletteras med att nyhetsmediers källor har ett vidsträckt skydd för anonymitet. Andra sidan av samma sak är i Sverige att en ansvarig utgivare eller motsvarande ensam bär det tryckfrihetsrättsliga straffansvaret.
Det som avslöjades om Danske Bank säger också mycket om vikten av EU-parlamentets nu pågående behandling av ett gemensamt golv för medlemsstaternas skydd för dem som avslöjar lagbrott eller andra grova missförhållanden i förvaltningar, organisationer eller företag. Att länder kan ha ett bättre skydd och att EU-reglerna inte kan missbrukas för att försvaga exempelvis det svenska meddelarskyddet är av central betydelse.
På tisdagen passerade frågan det juridiska utskottet i EU-parlamentet. Partigrupperna hade skrivit sig samman om det mesta. I början på nästa år kan ministerrådet och parlamentet väntas jämka ihop sig om förbättringarna av det förslag som kom från kommissionen i Bryssel.
För svensk del är det ganska begränsade lagändringar som kommer att behövas för att klara kraven i EU-reglerna. Det handlar främst om bättre skydd mot repressalier mot privatanställda eller uppdragstagare som rapporterar till myndigheter eller press om missförhållanden. I stat och kommun är skyddet mot efterforskning av källor redan starkt. Även i företag och organisationer finns sedan länge ett grundlagsfäst skydd för anonymiteten när uppgifter lämnas för publicering. Ur detta följer att arbetsrätten ger ett starkt skydd mot att bi avskedad på grund av upplysningar till pressen.
EU-regelverket är krångligt när det gäller detaljerna i skyddet för dem som vänder sig till internrevision eller tillsynsmyndigheter. Det kan tänkas öppna för diverse förhinder från dem som inte vill ha insyn.
Men här gäller det att ännu en gång tänka på Danske Bank. Ett grundläggande EU-regelverk kan även bidra till skyddet mot att kriminalitet och korrupta oligarkstater undergräver samhällsfunktioner eller nästlar sig in i det finansiella systemet.
Förslaget är i hög grad till för att motverka att brottslighet och hänsynslöshet mot miljö eller arbetskraft tar skydd bakom påstådda företagshemligheter eller skadeståndsklausuler i anställningsavtal.
Regelverket kan bli klart besvärande för makthavare i länder där det blivit en födkrok att främja skatteflykt och ljusskygg affärsverksamhet i andra EU-länder. För svensk del är detta ett framsteg i EU-samarbetet.