En sådan är att betydelsefulla offentliga system delvis skadats av svåra avarter eller oegentligheter hos en eller ett fåtal av privatkapitalets aktörer. En annan är att det som hänt inskärpt betydelsen av revision och kontroll och medfört regelskärpningar. En tredje är förekomsten av personsamband till Moderata Samlingspartiet. En fjärde är att bolag i så kallade skatteparadis använts.
Det rör inslag i skolpolitik respektive pensionssystem som främst önskats från borgerlig sida men också accepterats och uppskattats av många i andra partier. De har utsatts för förtroendeundergrävande beteende, från näringslivets rötägg eller från affärsmän som inte kunnat hålla fingrarna i styr vad gäller kryphål, skatteplanering eller värre saker. I näringslivsbetald högerinriktad opinionsbildning där det annars är stora ord och pockande krav är tigandet om detta så gott som totalt.
Vad gäller skadan som Allra och minst ett annat pensionsfondbolag har gjort i det viktiga PPM-systemet är kraftfulla motåtgärder vidtagna. Sex partier har enats i pensionsarbetsgruppen om en långtgående skärpning av kraven på fondförvaltare som ska tillåtas delta. Brottsutredningar pågår. Centrala personer i Allra som är eller varit häktade har inte haft framskjutna positioner i Moderaterna eller andra partier. Det är dock missvisande att främsta politiska koppling skulle vara att förre ministern Thomas Bodström (S) fick landshövdingeutnämningen upphävd, då han var en av dem som männen bakom Allra utnyttjat för att styrelsen skulle vara en snygg fasad utåt.
Allra har klart mer moderat personanknytning. Nuvarande styrelseordförande, Gunnar Axén (M), tidigare ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, är utsedd av huvudägarna, som en senare häktads förtroendeman – i ett skede där karaktären av allvarliga missförhållanden var allmänt känd.
I friskolefrågorna är avarterna av annat slag. Att seriösa, kunskapsinriktade friskolor nu är så illa trängda av debatten om vinstuttag beror inte mint på följande: Några friskolekoncerner idkade aggressiv skatteplanering genom räntesnurror och skatteparadis. Vidare avslöjades att vissa friskoleföretag hårdutnyttjat den stora frihet från regler de fick i Beatrice Asks (M) skolpolitik, till att öka vinsterna genom att fuska med skolbibliotek och annat. Jan Björklund (L) genomdrev en rad regelskärpningar. Anders Borg (M) inskred som finansminister mot skatteplanering genom räntesnurror. Borg, numera föga högt i kurs i sitt parti, gjorde där en god insats för att städa upp.
Ett annat personsamband till (M) är dock att styrelseordföranden för John Bauergruppen, som gick i konkurs och mer än någon annan skola skadat friskolerörelsen, var samma person som i Beatrice Asks utbildningsdepartement hade haft en nyckelroll för den kravlöshet som infördes för friskolor under det tidiga 90-talet.
Vare sig seriösa PPM-förvaltare eller seriösa friskolor ska lastas för vad andra gjort. Både moderater och näringslivshöger har dock en läxa att stava på om hur privata inslag i trygghet och välfärd kan undergrävas om inte affärsmän av vissa slag hindras av regler och revision.