Guif bjöd på gratis inträde och hela 3 022 personer kom till Stiga Sports Arena.
Men det var i stort sett allt som var positivt med gårdagen med Guifögon sett.
Hemmalaget stod för ett uselt bottennapp.
Underläge 6–17 redan i paus. Och detta efter en horribel första halvlek där Guif skänkte bort boll efter boll och bjöd på kontringsläge efter kontringsläge.
– Det hände ju ingenting. Vi står bara och låter dem köra över oss i vår hemmaborg inför vår publik. Det är inte okej, det är för dåligt. Det skulle vara fest och vi kom aldrig ens till festen själva, säger vänsternian Simon Sonesten.
Han var en utav få som kunde kvittera ut ett godkänt betyg.
Detta efter att ha fått chansen framåt i andra halvlek, men Guif var aldrig i närheten av några poäng.
– Att låta någon komma hit och bara köra över oss ... det kommer i alla fall få mig att ligga vaken några nätter framöver. Sånt gillar jag absolut inte. Man kan förlora en match, men att förlora så här får bara inte hända. Trots att spelet skiter sig kan man i alla fall springa hem och kämpa, säger Sonesten.
Och den svaga Guifinsatsen var ingen propaganda att visa upp för den stora hemmapubliken.
Delar av dem lämnade redan i paus. Och under andra halvlek ramlade en efter en av – något målvakten Herdeiro Lucau, bäst för dagen, reagerade på.
– Är du Guifsupporter ska du heja fram oss oavsett hur vi spelar. Det är ju i sådana här matcher som vi behöver stödet som mest, inte när det går bra. När det går bra är det lätt att heja på någon. Men när vi gör en plattmatch måste vi ha allt stöd vi kan, så jag är tacksam över dem som satt kvar hela matchen, säger Lucau och fortsätter:
– Inget lag ska få komma hit och vända ut och in på oss. Men Redbergslid hade lekstuga med oss, det måste jag erkänna.
Simon Sonesten har till viss del förståelse för de som lämnade hallen i förtid.
– Både ja och nej. Jag har viss förståelse för att några går hem, det finns väl roligare saker att titta på än när vi blir överkörda. Samtidigt så är vår förhoppning att vi ska göra det tillsammans med publiken. Att de ska vara med oss när det går dåligt och när det går bra. Men jag kan inte klandra dem som gick hem och satte sig i soffan i stället.