Åtminstone utåt sett verkar det i dagsläget vara S-ledaren som är mest het på julgröten. I sin första större intervju sedan valet är Löfven ödmjukheten själv (DN, 21/12). Han säger sig till och med vilja kompromissa om regler på arbetsmarknaden: ”Jag delar Centerns uppfattning om att vi behöver göra något åt arbetsrätten”. Dessutom betonar han att C bjöd till i regeringsförhandlingarna och understryker att Socialdemokraterna inte förhandlar med Vänsterpartiet.
Inställningen är inte särskilt konstig. En uppgörelse över blockgränsen är Socialdemokraternas enda chans att få regeringsmakt. Inte bara den här mandatperioden, utan sannolikt för en tid framöver.
Svaret från Annie Lööf är att C kommer att vara ”konstruktiva och spelbara”. Om man ska ägna sig åt spelteori ser det alltså ut att vara fördel Löfven i statsministerkampen, vilket det egentligen har varit sedan Alliansens förhoppning om att kunna bilda regering med stöd av S dog. För medan Löfven kan inrikta sig på politiska eftergifter till Centerpartiet, måste Kristersson leverera en tillsynes omöjlig lösning där hans tilltänkta regering inte är beroende av SD i varje avgörande votering.
Dessutom visar DN/Ipsos decembermätning att andelen C-väljare som är öppna för att släppa fram S till regeringsmakten fortsätter att öka. Dessa är nu fler än antalet som kan acceptera M. Vidare är åtta av tio C-väljare negativa till förhandlingar eller överenskommelser med SD, vilket skiljer dem från exempelvis M:s och KD:s sympatisörer.
Därför bådar både Löfvens och Lööfs uttalanden inför julhelgen gott. Som talman Andreas Norlén förklarade i veckan har den här processen redan tagit allt för lång tid, och med facit i hand borde de sakpolitiska samtalen ha inletts tidigare. Nu hölls den första statsministeromröstningen, där Kristersson röstades ner, den 14 november – alltså drygt två månader efter valet. Ytterligare en månad senare, den 14 december, var det Löfvens tur. Och nu återstår nästan ännu en månad innan det är dags för omröstning nummer tre.
Orsaken är att Norlén, vars memoarer kommer att bli bland de mest intressanta i modern politisk historia, precis som många av oss andra, utgick ifrån att de stenhårda knutarna skulle knytas upp betydligt snabbare, utan tydliga deadlines och hot om extraval. Inte minst eftersom valresultatet knappast var någon överraskning, och det gör ingenting om framför allt Lööf och Löfven försöker öka tempot så att processen får styrfart, med utgångspunkt i de strandade förhandlingarna mellan S, C, L och MP.
För att talmannen har meddelat att statsministeromröstningen blir först i mitten av januari, betyder inte att partierna behöver vänta till dess. Det går utmärkt att göra som 2014 och förhandla mellan julklappsinköp och knäckkokning, för att kalla till pressträff i mellandagarna.
Som Andreas Norlén sa till Expressen har det hänt mirakel i juletid förr, så varför inte även denna gång?
Partiledarna kan exempelvis hedra den fallna decemberöverenskommelsen och presentera en regeringslösning på dess födelsedag, den 27 december.