Bara i Eskilstuna var det minst åtta skjutningar förra året och i hela Sverige var siffran över 300. Katrineholm inledde i sin tur 2017 med att polisstationen under nyårsnatten utsattes för en handgranatsattack.
Händelserna sker inte i vakuum, utan är en del av ett mönster. Går man till Brås undersökningar visar de att många typer av brottslighet, som hot, personrån, skjutningar och mord, har vänt uppåt under de senaste åren (DN, 4/1), och skjutningar och granatattacker handlar generellt, men inte alltid, om uppgörelser mellan olika kriminella grupperingar.
Dessutom ökar hoten mot Polisen.
Lyckligtvis går den negativa utvecklingen att vända.
I Expressen (3/1) skriver Carin Götblad, polischef i region Mitt, om en långsiktig satsning mot grov och organiserad brottslighet, som går ut på att delar av regionens resurser regelbundet samlas och gör punktinsatser. Exempelvis genom att utföra många husrannsakningar på kort tid, för att beslagta vapen och sprängämnen.
En annan metod, som bör tillämpas parallellt, är fler övervakningskameror, vilket har gett resultat i Stockholmsförorterna Tensta, Husby och Rinkeby, där Polisen med hjälp av filmerna har kunnat identifiera gärningsmän. Dessutom har kamerorna, som sattes upp för ungefär ett halvår sedan, gjort att kriminaliteten har flyttat från centrum (TT, 3/1).
Det senare låter kanske inte som en stor sak. Ett brott är ett brott, oavsett var det äger rum.
Men när droghandeln inte sker på ett enda ställe, där det dessutom rör sig mycket folk, utan i stället sprids ut, kommer färre i kontakt med den på daglig basis. Därmed försvåras vardagen för kriminella, samtidigt som deras påverkan på lokalsamhället minskar.
Tillsammans med Polisens satsning FLO – en specialutbildad länk mellan Polisen och de anhöriga till ett brottsoffer eller en misstänkt – som tidningen skrev om tidigare i veckan, kan det få fler som lever i eller vid kriminella miljöer att våga och vilja vittna.
Här har även skolan och övriga samhällsinstitutioner en central roll. Lika lite som det är acceptabelt att barn ”ärver” sina föräldrars bidragsberoende, är det okej att de ”ärver” en kriminell livsstil. I båda fallen handlar det om att tydliggöra hur ett vanligt liv kan se ut, med jobb och hyggligt boende, utan kriminalitet eller socialbidrag.
Även ur den aspekten är det nödvändigt att de kriminella i större utsträckning håller sig borta från centrum och har så liten inverkan på samhället som möjligt. När den kriminella livsstilen framstår som glamourös, eller i alla fall den enklaste vägen till ett gott liv, är det svårt att strypa återväxten.