Som bilaga till vårbudgeten beräknar finansdepartementet hur statskassan belastas av olika skatteundantag.
Årets tabell fylls som vanligt av sådant som intresseorganisationer noga undviker att skicka ut pressmeddelanden om.
Bortfallet för statskassan av att kapital i ägda bostäder lågbeskattas anges till 42 miljarder. Särskilda skatteregler för fåmansbolag till minst 12 miljarder. Den lägre matmomsen till 40 miljarder.
Momsförmånen för kommersiell idrott beräknas kosta mer än det dubbla, jämfört med den för böcker. ROT-avdraget är 10 miljarder, RUT-avdraget knappt hälften.
Diesel som motorbränsle behandlas mer förmånligt än bensin, detta värderas till 8 miljarder. Å andra sidan finns särskilda straffskatter kvar på klimatvänlig koldioxidfri elproduktion, med 6 miljarder (vilket i stort sett avvecklas till 2020).
Listan är lång, och påminner om hur möjligheterna att stärka välfärdens bas med arbetsfrämjande skattereformer är större än vad som brukar medges i debatten. Skattehöjningar för att hantera generationseffekten med växande antal åldriga, sjukliga personer samt ökade militär- och säkerhetskostnader kan också göras på bättre sätt än med skatt på inkomst.
Merparten av reformmöjligheterna kräver ett eftertänksamt räknande, där man låter bli de enklare slagorden. Det är komplicerat och kräver samarbete över blockgränsen, för en bred förståelse för att omfördelningar sammantaget ger inkomst-, yrkes- och åldersgrupper en rimlig balans av lättnader och skärpningar.
Skatteundantag som berör de flesta hushåll, som reducerad matmoms, kan minskas för att möjliggöra bred sänkning av skattebördan på arbete. Skatteförmåner med stark inriktning på höginkomsttagare, som taket för fastighetsavgiften och fåmansföretagarregler, kan bytas mot sänkningar av den mycket hårda inkomstbeskattningen av högre löne- och företagarinkomster.
Den hårda arbetsbestraffning som bostadsbidragen (mindre än 2 miljarder) drar med sig, genom skarpa marginaleffekter för många föräldrar i lägre inkomstlägen, skulle kunna hanteras ifall en mindre del av kostnaden för den låga matmomsen i stället användes för höjning av barnbidragen. De sänks ju inte för att en förälder ökar arbetstiden eller byter jobb.
Listan är som sagt ett årligt vårtecken. Många brukar hjälpas åt i ansträngningen att tala så lite som möjligt om den. Det särskilda just i år är att finansdepartementets tjänstemän utsatt ROT-avdraget för en klargörande granskning. Det kan fungera något bättre vid lågkonjunktur men nu medför det, förutom gynnade av män framför kvinnor och av husägare framför hyresboende, att arbetskraft styrs bort från nybyggandet av bostäder till olika reparationsarbeten. I tider av bostadsbrist är det en mer än måttligt felriktad användning av 10 miljarder.
ROT-avdraget har samma egenskap som en rad av de andra förmåner och undantag vilka sammantaget försvårar en arbetsfrämjande skattereform. ROT-avdragets förmån är koncentrerad och mycket tydlig för en mindre del av de boende – samt en liten del av företagen. Kostnaderna och den samhällsekonomiska snedvridningen är däremot utspridda och maskerade bakom ett svårgenomskådat regelverk. För dem som får bära bördan blir kostnaden diffus.
Organisationer som försvarar särskilt älskade skatteundantag gör ofta vad de kan för att skrämma folkvalda och väljare så att undantagen inte vidrörs.
De organisationer – de fackliga samt de övergripande i näringslivet – som borde stödja politiken i att stärka arbetets värde försummar ofta den uppgiften. Eller så deltar de rentav i att slå vakt om undantag som skadar samhällsekonomin och bryter sönder skattesystemet.