I motsatsen till en rättsstat – där individer beroende på grupptillhörighet ställs rättslösa inför statsmakten – hör det däremot till ordningen att fängelse och andra påföljder kan införas i efterhand. Enligt svensk grundlag får sådan retroaktiv strafflagstiftning inte förekomma. Som förevändning för att riva upp detta grundlagsskydd används nu personer som åkt till våldsorganisationen IS i Irak eller Syrien.
Upphävs en så grundläggande regel i rättsordningen öppnas möjligheten att retroaktiva straff krävs och införs i fler fall, och blir verktyg för fortsatt nedbrytning av rättsstat och demokratisk ordning. Det är ingen tillfällighet att riksdagen grundlagsfäst en rad skyddsregler för rättsstat och demokratiska friheter. Det gjordes mot bakgrund av Europas hemska erfarenheter av metoder som användes där ytterlighetspartier tog makten och undertryckte opposition, kulturliv och fritt föreningsliv.
Krav på att ge upp förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning har börjat sprida sig – senast till ledarplats i det som brukat vara en vanlig moderat högertidning, Gotlands Allehanda. Men det hade förstås varit i säck innan det kom i den moderata påsen. Ledningen för SD har börjat bjuda över sig själv i att upphäva eller urholka grundlagsfästa rättssäkerhetsregler. Ett steg gällde det grundlagsfästa förbudet mot att ta medborgarskapet från en svensk medborgare som bor eller tidigare bott i landet. Sedan har det trappats upp med krav på retroaktiv strafflag, med sörmländske riksdagsmannen Adam Marttinen (SD) som skribent i saken i både Aftonbladet och Expressen. I båda fallen skulle avveckling av grundlagsskyddet få vidare verkningar och kunna användas för helt andra syften.
Vad gäller att häkta, åtala och straffa personer som tar sig till Sverige, efter att ha deltagit i IS-väldets förtryck, förekommer missuppfattningen att lagar inte finns för det. Det kan vara sammanblandning med paragrafen om understöd till terrororganisationer, eller den som nu är på väg till riksdagen om själva "terrorresan". Men helt andra och betydligt hårdare straffbestämmelser är relevanta för dem som varit med i IS övergrepp och förtryckarapparat.
Hela brottsbalken är tillämplig för brott svenska medborgare varit delaktiga i utomlands, mord, våldtäkt och andra våldsbrott, liksom plundringar och uppvigling. Än viktigare är Lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den täcker i realiteten nästan alla delar av IS förtryckarsystem, med straffskalor som i flera fall går ända till livstid. Den ska tillämpas oavsett om gärningsmannen är svensk medborgare eller inte. Lagen har funnits så länge att det inte blir fråga om att det inte var straffbart då brotten begicks i Syrien eller Irak.
De få undantagen vad gäller upphävt medborgarskap är, och måste vara, uttryckligen medgivna i Regeringsformen. Där finns en regel för den som friviligt eller genom att ta statlig tjänst blir medborgare i annan stat. IS påstod sig vara en ”stat”, men var aldrig folkrättsligt erkänd som stat, och var mer av extremistisk upprorsarmé och rövarband. Det är ingen enkel sak att i lag jämställa en sådan "pseudostat" med en vanlig stat. Det kan utredas, men varje eventuell ändring måste göras med stor uppmärksamhet så att den inte kan öppna vägen för annat som kan leda till sönderfall av grundlagsskyddet.
Riksdagen gav den här grundlagsregeln dess styrka bland annat för att skydda mot påtryckningar från regimer varifrån människor flytt och blivit svenska medborgare, men av regimen de flytt från fortfarande räknas som deras medborgare. Dessutom fanns i levande minne hur Vichyregimen i Frankrike – de idémässiga föregångarna till SD:s franska motsvarighet – annullerat tiotusentals flyktingars medlemskap och utlämnat många av dem till nazisterna och deras gaskammarläger.