Medan Almedalsveckan främst vänder sig till politiker, lobbyister och journalister, riktar sig Järvaveckan till människor som befinner sig längre ifrån de beslutande församlingarna. Det betyder inte att alla inte är välkomna – precis som i Visby är det fritt fram för allmänheten – men valet av plats är ingen slump.
Valdeltagandet i området är lågt. I Rinkeby, som ligger i Järva, landade det 2014 på 40 procent, vilket kan jämföras med 85 procent bland befolkningen i stort.
Dessutom klassas Järva ofta som ett utanförskapsområde, där arbetslösheten är hög och skolresultaten låga. Det är alltså den sortens plats som alla har åsikter om, och som många politiker och andra opinionsbildare kan debattera i sömnen, men som få makthavare har ett privat förhållande till.
Relationen är ömsesidig. Enligt Ahmed Abdirahman, ordförande i den ideella föreningen The global village, som ligger bakom evenemanget, är ett av syftena med veckan att minska gapet mellan politiker och medborgare. På så sätt hoppas man bryta fördomar som finns om politik och få fler från förorten att rösta och engagera sig.
Och det är ingen hemlighet vilka sakfrågor som kommer att dominera. Varje dag har varsitt tema. En del är anpassade efter platsen, som kvinnor i förorten, valdeltagande och mediabilden av utsatta områden.
Andra är egentligen samma spörsmål som politiker diskuterar dagligen, exempelvis brottsförebyggande och trygghetsskapande, utbildning i utsatta områden och tudelningen av arbetsmarknaden. Alltså frågor som i princip alla som deltar i samhällsdebatten bekymrar sig över och anser sig ha de bästa lösningarna på, men som i större utsträckning drabbar dem som bor i miljonprogrammen än i villastäderna.
Därför är det glädjande att Järvaveckan, som pågår i nio dagar eftersom alla riksdagspartier samt Feministiskt initiativ har varsin dag, har växt. I fjol kom bara Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. I år talar alla partiledare, bortsett från Ebba Busch Thor (KD) som är föräldraledig och därför skickar vice partiledare Jakob Forssmed.
Men det betyder inte att Järvaveckan är fulländad. Förhoppningsvis är den början på någonting större, som likt prideparader kan få ringar på vattnet.
Från att ha varit ett storstadsfenomen finns det numera prideevenemang på över 30 ställen runt om i landet, exempelvis Eskilstuna, Katrineholm och Vingåker.
Därmed inte sagt att partiledarna kan, eller ens bör, åka runt som en kringresande cirkus och ge föreställningar flera gånger i månaden. Men alla län har lokalpolitiker och riksdagsledamöter som representerar regionen, och som tillsammans med lokala föreningar och intresseorganisationer lätt kan fylla, om inte en hel politikervecka, så en politikerhelg.
De drar kanske inte lika mycket folk som Stefan Löfven. Men det är en bra start för att få heltidspolitiker att komma närmare medborgarna. Särskilt de som känner sig bortglömda.