Liksom demokratin i stort är det kommunala självstyret en form för att i ordnade former hantera delade meningar, och att efter diskussion avgöra med majoritetsbeslut. Man är förstås ibland oense, i sak- och personfrågor. Men när konflikter gäller formerna, och respekten för kommunallag och arbetsordningär det inget bra tecken.
Bland interpellationerna på måndagens fullmäktige fanns en del sådana dåliga tecken.
Det enklare fallet är efterspelet till att Patric Johansson (M) trädde tillbaka som barn- och utbildningsnämndens ordförande. Han hade blivit åtalad efter att ha dröjt för länge med att rätta till en utbetalning av a-kasseersättning han inte var berättigad till. Han betalade dock självmant tillbaka pengarna.
Hans parti i Strängnäs har skött detta korrekt. Han lämnade efter åtalet ordförandeuppdraget, men kan senare kanske väljas på nytt, beroende på hur utgången blir i rättegången. I stället utsågs Maria Antropowa Ehrnfeldt (M), som av fullmäktige därför lyftes från suppleant till ledamot i nämnden.
Om personvalet var det viss oenighet hos Moderaterna. Men det riktiga bråket uppstod när en rad ledamöter på ett nämndsammanträde, till synes med företrädare för Strängnäspartiet i ledningen, vägrade delta i besluten och lämnade mötet. De menade att besluten kunde vara olagliga. Kommunjuristen var förstås tillfrågad och hade rett ut att Maria Antropowa Ehrnfeldt var utsedd enligt reglerna och att fullmäktiges protokollsjustering inte behövde inväntas. Men det lyssnade inte en del oppositionsledamöter på.
I måndags besvarade kommunstyrelsens ordförande, Jacob Högfeldt (M), en påfallande giftigt formulerad interpellation av två ledamöter från Strängnäspartiet och två från KD. Att nämnden kunde utse ersättare för ordföranden, och att fullmäktige möjliggjorde detta genom att lyfta henne till en plats som ordinarie ledamot, gör att saken är klar. Någon risk för att nämndbesluten upphävs i domstol därför att ordföranden inte skulle vara korrekt utsedd är det inte.
Det är ett välskrivet och klargörande interpellationssvar som också belyser att delar av oppositionen bordehalyssnat bättre på sakkunniga. I den frågan är punkt nu satt.
Mer bordeman i Strängnäspolitiken fundera över vad som ligger bakom en interpellation av Ragnar Lindén (MP), som av fullmäktiges ordförande Leif Lindström (S) besvarades strävt med att han visst följde reglerna och behandlade partierna lika. Här skymtar spår av en irritation från den styrande majoriteten över en del motioner och interpellationer som ansetts onödiga eller missriktade. Att det i det flitiga motionerandet och frågandet i fullmäktige förekommit en del som hellre kunde varit oskrivet är en sak
Men liksom i riksdagen är motions- och frågerätten fri för ledamöterna. Motioner ska beredas och behandlas, de får inte läggas åt sidan utan fullmäktigebeslut. Det är dock klokt att undvika okynnesmotioner eller förslag i frågor som en kommun har föga med att göra. Majoriteten är inte skyldig att bereda allt lika noga, och svaga motioner kan behandlas efter förtjänst.
Viktigare i Strängnäs är dock att ledamöter som inte hör till den styrande konstellationen tar en del initiativ i frågor av stort intresse. Ett exempel vid måndagens fullmäktigeär en interpellation av Margaretha Furustrand (L) om de konkreta följderna i Strängnäs av den pågående statliga åtstramningen när det gäller LSS-stöd för funktionshindrade.
Ett annat exempel är en motion av fyra MP-ledamöter om vattenskyddsområden vid rullstensåsar i kommunen. Sådant bör majoriteten sätta värde på och inte avfärda.