Det är budskapet från landstingsstyrelsens ordförande Monica Johansson (S) i gårdagens tidning.
Om det ska tolkas som ett tecken på framgång, är kraven mycket lågt ställda. Ja, det vänder upp och ner på de budskap som partierna gav i valet 2014. Vårdplatserna skulle bli fler, med utgångspunkt från det antal som fanns då.
Socialdemokraterna lovade 60 nya vårdplatser, Liberalerna talade om 100, från en nivå på drygt 500 platser. S och L fortsatte styra landstinget efter valet, tillsammans med MP och C (samt V, lite beroende på hur man ser det). Men vårdplatserna blev färre. 438 är de nu, trots att behoven inte har minskat.
Överbeläggning innebär att en patient befinner sig på en vårdplats som inte uppfyller kraven på en disponibel vårdplats, det vill säga har en bemanning, utrustning och utformning i övrigt som krävs för att ge god vård.Utlokalisering är när patienten vårdas på en avdelning som inte har specifik kompetens och vårdansvar för patienten. De två begreppen används som mått på kapaciteten i slutenvården. Landstinget Sörmland har överbeläggningar och utlokaliseringar en bit över rikssnittet.
Orsaken är, precis som med så gott som alla problem i vården, brist på personal. Det är ett bekymmer som inte är begränsat till Sörmland. Sådan är situationen i hela Sverige. Om man ser till objektiva faktorer borde dock Sörmland ligga relativt väl till. Mälardalens högskola har ett sjuksköterskeprogram i Eskilstuna, vilket ger ett bra underlag för rekrytering, åtminstone till den norra delen av länet.
Lönerna för vårdpersonal i Landstinget Sörmland är skäligt konkurrenskraftiga, särskilt i relation till levnadsomkostnaderna. Personallandstingsrådet Jacob Sandgren (S) hävdade förra året att de sörmländska sjuksköterskorna rent av har bäst löneutveckling i landet, efter den särskilda lönesatsning som har gjorts.
Personalbrist är dock en ond cirkel som är svår att bryta. Underbemanning ger hög arbetsbelastning, sämre arbetsmiljö och gör arbetsplatsen mindre attraktiv. Det är heller inte bara andra landsting som konkurrerar om läkarna och sjuksköterskorna, utan även bemanningsföretag som erbjuder högre lön, större makt över arbetssituationen och mindre administrativt ansvar.
Minskningen av vårdplatserna i Landstinget Sörmland har också en egen, sorglig historia. 2011 gjordes en kritisk neddragning med 57 platser, som del i ett sparbeslut. Den gjordes i ett kritiskt skede, när den sörmländska vården redan var utmattad av sparbeting, och trots ovanligt skarpa protester från personalen. Neddragningen sades först vara tillfällig, över sommaren, men förlängdes i omgångar tills den blev permanent.
Det går inte att säga att landstinget utan den minskningen hade haft si eller så många vårdplatser i dag. Men den historien bör ändå ge politikerna lärdomar för framtiden. Det är lättare att montera ner fungerande verksamheter än att bygga upp dem igen.