Men undantaget gäller bara tillfälligt, till 1 maj, vilket i praktiken är en väldigt liten förändring. Den europeiska stålindustrin kan inte planera långsiktigt. Hotet om en stor global handelskonflikt är kvar. Kina har precis utannonserat införande av tull på 128 amerikanska produkter, däribland vin, fläsk och nötter. EU förbereder en liknande lista.
Den amerikanska administrationens handelspolitik har nu också blivit mindre begriplig. En bred tull på 25 procent för stål och 10 procent för aluminium vore mycket skadlig, inte minst för den amerikanska ekonomin. Högre priser för insatsvaror slår mot en hel rad tillverkare. 2002 års ståltullar, som var i kraft i knappt två år och ledde till att USA förlorade omkring 200 000 jobb. Det är fler än det totala antalet anställda i landets stålindustri.
Men bortsett från det ekonomiska vansinnet, en bred metalltull hade varit logisk i den meningen att den riktat sig mot en betydande importvolym. Om det undantag som meddelades från Vita huset i torsdags blir permanent befrias däremot större delen av importen från tull. Förutom EU gäller undantaget Kanada, Brasilien, Sydkorea, Mexiko, Australien och Argentina. Det är en bra bit över häften av all amerikansk stål- och aluminiumimport.
President Donald Trumps måltavla har i stället varit Kina. Det är den kinesiska handelspolitiken, med staten som backar upp landets exportörer, som Trump använt som argument, även rättsligt. Genom att framställa försvaret av USA:s stålindustri mot orättfärdig konkurrens från Kina som ett nationellt säkerhetsintresse, har presidenten kunnat använda exekutivorder, utan att vända sig till kongressen.
Ändå står Kina enbart för ett par procent av USA:s stålimport och omkring sex procent av aluminiumimporten.
Misstanken infinner sig därför att Trump vill använda metalltullvapnet till att utvinna andra eftergifter inom handel från Kina. Ett annat syfte kan vara att begränsa importen av stål och aluminium från bland annat Europa med andra metoder än tull, som importkvoter.
En mer optimistisk tolkning är att Vita huset har insett de hotande konsekvenserna av tullarna och slår nu till reträtt, samtidigt som presidenten försöker rädda ansiktet. Men på det här området av amerikansk utrikespolitik, liksom på flera andra, är problemet just oförutsägbarheten, nyckfullheten hos Donald Trump och maktspelet i hans administration.
Under alla omständigheter bör EU hålla trycket uppe. Man bör kräva fortsatt tullfri handel mellan EU och USA, och tillbakavisa den amerikanska taktiken med tidsfrister. Men EU ska även förklara, vänligt men bestämt, för Vita huset vilka konsekvenser en handelskonflikt med unionen kan leda till för amerikansk ekonomi.