Det kan bli effekten om två förslag från en moderat arbetsgrupp blir verklighet: begränsning av uttaget av föräldrapenningen och införande av en karensdag vid vård av sjukt barn.
Förslagen presenterades på lördagens DN Debatt. Personerna i arbetsgruppen är inte vilka som helst. Förutom utredaren Eva Uddén Sonnegård är det ordförandena i ungdoms- respektive kvinnoförbundet, Benjamin Dousa och Ulrica Schenström.
När det gäller föräldrapenningen är syftet lovvärt – att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Arbetsgruppens övergripande analys av orsakerna är väl förankrad i de studier som har gjorts. Problemet är att kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem i samband med barnens födelse och kommer sedan aldrig i kapp lönemässigt.
Moderaternas lösning lämnar däremot mycket att önska. Sonnegård, Dousa och Schenström vill att föräldrapenningen kortas till tolv månader och ”koncentreras till barnets första levnadsår”. Samtidigt höjs ersättningsnivån, så att föräldrar får 100 procent av sin inkomst upp till taket, som eventuellt kan höjas. Det ska få pappor att ta ut en större andel av föräldradagarna och göra att kvinnor inte blir borta från arbetslivet lika länge som nu.
Den offentligekonomiska kalkyl som styr nivån på föräldrapenningen och det extra anslaget till förskolan, som behövs om fler barn ska börja där tidigare, är oklar. Det återstår att räkna på, skriver de tre moderaterna, som inte heller säger något om reglerna för tjänstledighet för småbarnsföräldrar. Dessa regler påverkar effekten i den tilltänkta reformen. Om de förblir intakta kan många föräldrar spara en del av den högre ersättningen i syfte att vara föräldralediga längre än under den nedkortade period som moderaterna har tänkt sig.
Men eftersom förslagsställarna vill att föräldrar ska tillbaka till arbetslivet tidigare än i dag, och skriver att de förväntar sig fler ettåringar i förskolan, får man anta att de tänkt förhindra den typen av neutralisering av reformen.
Däremot kan staten inte hindra att föräldrar på andra sätt kompenserar för den kortare föräldraledigheten och den tidigare förskolestarten. Som att låta ettåringen vistas korta dagar i förskolan och inte full vecka. Vem av föräldrarna som i regel tar den lediga tiden är givet – mammorna, som ser till att hamna på arbetsplatser som gör det möjligt att jobba deltid.
Effekten av reformen blir därför med största sannolikhet mer, inte mindre, oavlönat arbete och deltidsarbete för kvinnor.
Hur upplägget ska se ut för ensamstående föräldrar, och vilka jämställdhetseffekter man tänkt sig där, framgår inte i moderaternas DN-artikel.
Men om förslaget om föräldraledigheten förefaller bara ogenomtänkt, är det om vård av sjukt barn rakt av obegripligt. Sonnegård, Dousa och Schenström vill införa en karensdag vid vab. Varför? Jo, de ser uppgifter om felutbetalningar i Försäkringskassans sammanställningar och misstänker att vab överutnyttjas. ”Om föräldrar medvetet gjort fel eller inte kan vi inte avgöra, men det är nödvändigt att försäkra sig om att skattemedel används korrekt”, skriver de.
Okunskap om orsakerna är alltså inget hinder för att ta till en mycket långtgående åtgärd.
Här finns en klassaspekt. Föräldrar med kontorsjobb och fria arbetstider kan många gånger stanna hemma med sjuka barn och jobba samtidigt – ”vobba” – med full lön. De som jobbar i exempelvis service- och omsorgsyrken kan inte göra på samma sätt. Karensdagen kommer därför att slå hårdare mot föräldrar med lägre inkomster.
Liknande skevhet finns mellan par och ensamstående.
Men det stannar inte där. Karensen kommer att få negativa följder för hela arbetsmarknaden. Överutnyttjande av vab förekommer. Men även det omvända är ett problem – föräldrar som lämnar halvkrassliga barn på förskolan, eftersom de av olika skäl inte vill utebli från jobbet. Resultatet är ökad smittspridning med stora bekymmer för familjer och förskolor, och innebär betydande samhällsekonomiska kostnader. Räkna med att detta beteende blir vanligare om föräldrarna måste vara hemma utan ersättning under barnets första sjukdag.
Sjukfrånvaron blir i förlängningen högre, likaså kostnaderna i alla led. Det är inte arbetslinje.