Valet av exempelvis skola, assistentbolag eller vårdcentral kan vara mycket viktigt för den enskilda individen. Dessa välfärdstjänster har en stor påverkan på livet. Individen och familjen bör därför ha mycket makt i frågor som är viktiga för dem och deras vardag.
Samtidigt fungerar valfrihet i verkligheten inte alltid som i teorin. När en person får en plats på ett äldreboende är behovet ofta så stort att personen i fråga inte kan vänta några ytterligare månader för att få komma till sitt förstahandsval. Enligt Skolkommissionen är det många invandrare som inte känner till att det är gratis att gå på friskolor i Sverige. Valfriheten kommer troligen inte att kunna bli maximal inom alla områden, men det är och kommer förbli en viktig del av en modern välfärd. För att fler ska kunna använda sin valfrihet behöver informationen om den bli bättre.
Nästa fråga som då uppkommer är vilka utförare inom välfärden som individen ska ha möjlighet att välja bland. Där har debatten om vinstdrivande företag varit het under de senaste åren. Det, i skrivande stund, senaste i den frågan är att regeringen och Vänsterpartiet nu ska vara överens om att lägga fram ett förslag som innebär kraftiga begränsningar av vinst i välfärden (DN, 21/8).
Det är dock oklart hur begränsningarna ska genomföras. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) säger till DN att de utgår från den välfärdsutredning som lades fram av Ilmar Reepalu förra året, där det föreslås ett vinsttak för välfärdsföretagen på 7 procent på operativt kapital. Att de utgår från Reepalus utredning är oroväckande. Både Riksrevisionen och Konkurrensverket är i sina remissvar skeptiska till förslaget på vinsttak. Riksrevisionen skriver att utredningen inte tagit reda på om förslaget kan innebära att företag kommer lägga ner och om kommunerna då har kapacitet att ta över verksamheterna. Shekarabi säger att de “beaktar remissvaren”. Men det kan bli svårt att ta hänsyn till all kritik i remissvaren och samtidigt göra Vänsterpartiet nöjt, vilket är nödvändigt om regeringen ska få stöd av V för sin budget.
Om skolmyndigheterna har godkänt kvaliteten på en skola bör föräldrar och barn ha möjlighet att välja den skolan, även om den drivs med vinstuttag. Det vore olyckligt om förslaget från regeringen och Vänsterpartiet leder till att de föräldrar och barn som i dag anser att en skola som råkar vara vinstdrivande är det bästa alternativet tvingas välja ett alternativ som de ser som sämre. Samma logik gäller inom andra välfärdsområden.
Detta förutsätter att valen är gjorda utifrån korrekt information och oavsett om det tas ut vinst eller inte måste alla verksamheter leva upp till kraven. Om en skola lockar elever genom generös betygssättning eller sparar pengar genom att exempelvis inte ha ett bibliotek uppfylls inte dessa kriterier och skolan bör snarast åtgärda bristerna eller slå igen. Extern rättning av prov och kvalitetskrav är viktiga.
Beskedet om att regeringen går vidare med vinstbegräsningar är en seger för Vänsterpartiet. Enligt journalisten Margit Silberstein var V mycket nära att lämna budgetförhandlingarna förra veckan eftersom de ansåg att regeringen förhalade frågan.
Regeringen har blivit kritiserad för sitt beroende av V. Jan Björklund skriver på Twitter att “det är Vänsterpartiet som styr”. Det är en märklig och oärlig kritik i och med att de borgerliga partierna kan göra så att regeringen får igenom sitt budgetförslag utan Vänsterpartiet. Samtliga oppositionspartier, inklusive Liberalerna, skulle kunna släppa ut Stefan Löfven (S) ur vänsterburen. Det krävs bara att de lovar att rösta på det egna partiets budget, oavsett om Löfven har med Vänstern eller inte.
Oavsett hur det går med budgeten så lär förslaget om vinstbegränsningar inte bli verklighet eftersom det inte finns en majoritet för det i riksdagen.