Rotationen behöver inte vara dålig.
Visst finns det stora problem med att Sverige inom tio år kan sakna så många som 65 000 lärare. Samtidigt är gapet ett symptom på ett systemfel och en följd av att lärarna alldeles för länge inte har fått den cred de förtjänar.
Löser man statusknuten, löser man sannolikt lärarbristen. Och paradoxalt nog kan bristen vara vad som krävs för att statushöjningen ska ta fart.
Precis som att man inte saknar kossan förrän båset är tomt, saknar man kanske inte lärarna förrän lärarbristen är ett faktum och det blivit huggsexa om pedagogerna, varpå lönerna för de välutbildade har en reell chans att öka. Då kommer fler att inse att det inte håller att ha brist inom ett så viktigt yrke och att lösningen är att vända trenden på ett sätt som håller över tid.
Det leder i sin tur förhoppningsvis till att vi på allvar får i gång en diskussion om hur utbildade lärare ska förmås att stanna i yrket (många har bytt bana) och hur arbetsgivare – kommunala som privata – ska få ut mesta möjliga av varje anställd.
Lösningen kan exempelvis vara att rekrytera mer skolpersonal som hanterar kringuppgifter – som elevhälsa, administration och skolkande elever – så att lärarna kan lägga sin arbetstid på att undervisa, förbereda lektioner och gå igenom inlämnade uppgifter. Det kan även handla om att jobba mer med personalnöjdheten, exempelvis genom att garantera god fortbildning, erbjuda tydliga karriärvägar och tillåta hemarbete när det inte är nödvändigt att vara på plats.
En annan positiv effekt av att lärare har ökade möjligheter att byta jobb är att anställda som känner att de sitter fast på en arbetsplats, där de bara trivs halvbra eller rent av vantrivs, har en tendens att dra ner stämningen för alla. Då är det bättre att dessa söker sig till en annan miljö, där det finns en pedagogik, ett arbetssätt eller ett nytt ansvarsområde som den specifika läraren föredrar.
Dessutom är det en gammal sanning inom många yrken att det enda sättet att höja sin lön i princip är att byta titel eller arbetsplats, vilket understryker vikten av att även anställda i offentlig sektor erbjuds karriärmöjligheter och flera arbetsgivare att välja bland. I alla fall om vi menar allvar med att kvinnors löner ska höjas till samma nivå som mäns, om utbildningen är jämförbar.
Det vore dumt att låtsas att löneökningen och den ökade lönespridningen inte kommer att kosta. Sannolikt både för kommunerna och staten.
Å andra sidan kan ingen ha trott att det skulle vara gratis att få upp utbildningspremien för Sveriges lärarkår.